Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
263
for - kanhända också den art af hemlighetsfullhet,
som jag inbillade mig vara förenad med hans person,
nog af, jag kände i detta ögonblick ett deltagande för
honom, som jag icke kan beskrifva, och jag var fullt
Öfvertygad om, att dessa tunga smärtsamma suckar
från ett sa ungt hjerta hade någon annan orsak an
blott kärleken till den vackra Maja, hvars boning han
tycktes kommit, för att under tystnad och nattens dun-
kel betrakta.
Det måtte emellertid legat någon magnetisk drag-
ningskraft i hans of rån vända blickar, ty snart såg jag
stugans dörr öppnas och Maja komma ut.
Hon smög sig sakta längs utmed den mörkaste
sidan af gården till det ställe, der Henrik stod. Jag
såg honom hjelpa henne öfver den låga gärdesgården,
och hand i hand gingo båda fram några steg mot det
ställe, der jag låg, och satte sig några alnar ifrån mig.
Det var blott en stor enbuske, som skilde oss åt och
dolde oss för hvarandra.
Jag erkänner, att jag makade mig fram en smula,
ty jag inbillade mig att jag skulle få höra några ord
till förklaring öfver hvad jag sett i skogen; och i
detta ögonblick och på denna tid var mitt sinne i hög
grad stämdt för mystiska intryck, och skulle för till-
fället hafva sympatiserat med hvilken vidskepelse som
helst, tror jag; åtminstone skulle jag med intresse kun-
nat åhöra detsamma, som jag en annan gång, på ljusa
dagen, med friskt och vaket sinne, skulle ansett allt
för lumpet att ens skratta åt. Och hvem har icke
någon gång känt något deråt ? Det ar omständigheterna
kanhända, som skapa vår karakter eller åtminstone
lägga färgton deröfver; nåväl, med ännu mera skäl
skulle man kunna påstå, att vår sinnesstämning gifver
händelserna sin färg; åtminstone ar detta till otrolig
grad förhållandet med ett lifligt och nyckfullt lynne.
Samma sak som den ena gången rör oss till tårar,
kommer oss en annan gång att skratta; hvad vi ena
gången finna vackert,* förefaller oss en annan gång
lumpet och platt, och der vi den ena gången finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
