Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
264
EN JAGARES HISTORIER.
nöje, der gäspa vi af ledsnad en annan; med ett ord,
den som har olyckan att ega ett sådant lynne, har
aldrig någon garanti för, eller på förhand någon kun-
skap om, huru han kan komma att uppfatta de hän-
delser, som möta honom.
Den förnuftige, lugne och praktiske mannen skall
anse detta för en paradox, men det finnes tyvärr många,
som icke ega dessa egenskaper, flyktiga, lättrörda, oprak-
tiska menniskobarn, som ohjelpligt äro offer for stun-
dens intryck, och dessa skola i tysthet gifva mig rätt.
Det vissa ar emellertid, att jag lyssnade med upp-
märksamhet till de hviskningar, som genom buskens
grenar hunno mig, men kunde på en lång stund icke
uppfatta någonting annat, an att det Var Henrik ensam,
s.om förde ordet, tills Majas utbristande snyftningar
af bro to honom.
Af hennes svar, som väl sades mycket lågt, men
likväl med qvinnans mera klangfulla röst, och således
var lättare att uppfatta, kunde jag nu likväl förstå,
att de båda kommit öfverens om att genom några på
ett visst sätt lagda grenar, vid ett öfverenskommet
ställe i skogen, gifva hvarandra ett tecken, när de ville
rakas, och att Maja, då hon på eftermiddagen plockat
bär och kommit till detta ställe, hade funnit denna
mystiska "skutala" betyda, att det var något mycket
vigtigt Henrik ville säga henne, och att detta vigtiga
nu varit hans beslut att begifva sig från orten och
söka tjenst och bergning långt derifrån.
Båda två hade nu under samtalets ifver höjt rösten,
och jag hörde hvarje ord, då Maja afbruten af snyft-
ningar sade:
"Aldrig, aldrig ska7 jag förgäta dej, det kan du
förlita dig på. Men inte kan jag heller tro, att du
skulle kunna köpa någon stuga, och kor och får och
allt det der, som du säger, det vill falle sa många års-
löner till, att håret hunne gråna på oss."
"Ja, men ser du, jag hörde" när jag var liten och
gick omkring med mor min, att jag skulle ha en mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
