Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM T SKOGEN.
267
"Säg mig hvad det ar ... hvad har han sagt åt
dig?" frågade Maja ömt och lutade sig intill honom.
"Jag kan icke säga det. Jag vet det icke sjelf."
"Jo, det ar något som ligger dig på samvetet, jag
ar säker på det," fortfor hon bedjande,
Ett prassel bakom mig i buskarne, som jag förut
en gång hört, men icke fäst någon uppmärksamhet vid,
väckte nu min förundran. Jag hade böjt undan gre-
narne, sa att jag kunde se Maja och hennes älskare,
och vid ljudet af detta prassel såg jag Henrik spritta
till och se sig omkring med ängslan. Maja, som ingen-
ting hört, lade armen om hans hals och såg bedjande
och frågande på honom, men han tycktes nu hafva
besegrat sin rörelse, ty han svarade med lugnare ton,
under det han lösgjorde sig från hennes arm.
"Jag säger dig ju att det ingenting ar.. .jag blir
sa missmodiger ibland, det ar alltsammans."
Maja skakade tviflande och bekymrad sitt hufvud
och sade sakta: "Du har mig väl inte mycket kar, då
du icke kan säga, hvad som betungar dig... men jag
ska’ inte pocka på dig sa mycket, du säger mig väl
till slut hvad det ar... Att det kommer från den elaka
Olle och hans hemskefulla tal och funder, det ar jag
då saker på; lofva mig bara, att du nu inte mera bryr
dig om honom, tills du går dina färde; jag skall bli
mycket gladare, när jag vet, att du ar skild från
honom."
"Men då ar jag också skild från dig," sade Henrik
suckande.
"Se här ska du få något, som mor min satte på
mig när hon lefde, och jag var ett litet kräk; det ska’
vara godt emot allt ondt och trolldom och sådant, ty
inuti ligger ett litet papper, som står något kraftigt
skrifvet på, det ska’ du bära på dig till åminnelse af
mig, medan du ar borta," sade Maja och löste med
detsamma från sin hals ett band, hvarpå hängde ett
stort hjerta af silfver, som hon knöt omkring Henriks
hals, med ett utseende af andakt och rörelse, som
gjorde hennes vackra ansigte riktigt sublimt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
