Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
EN JAGARES HISTORIER.
Och hvad ar det väl annat an kraften af vår
egen känsla och tro, som afgör verkan och värdet af
alla andliga skyddsmedel, i bönen eller reliken; vi tro
ju icke mera på de sistnämda, men jag för min del
bugar mig djupt för dessa materiella småsaker, fästade
på barnets eller älskarens bröst, med den djupa känslan
af en mors välsignelse eller en älskarinnas ömhet.
"Ja, det ar sa godt jag säger dig afsked med det-
samma då... jag har talt vid nämdeman, och jag kan
gå min väg när jag vill," sade Henrik, som reste sig
upp och tog Majas hand mellan sina.
"Det dagas ren, och far kunde vakna.. . Adjö!
Adjö med dig! Jag ar ,så säker att intet ondt skall
komma vid dig, om du bara behåller hjertat oskadadt,"
sade Maja med en verkligt rörande enfald och omed-
veten sanning, under det hon bättre stoppade in den
lilla klenoden under hans väst, och båda två gingo
hand i hand tillbaka till gärdesgården, den Maja klef
t5fver, skakade ännu en gång hvarandras händer och
skildes åt.
I detsamma drogs min uppmärksamhet, ännu en
gång, åt andra sidan, der ett sakta rassel liksom af
fotsteg hördes; jag vände hufvudet deråt, buskarne
tycktes röras något, men jag kunde ingenting upptäcka;
det var troligen en fågel blott. Henrik stod qvar tills
Maja försvunnit inom stugans dörr; sedan vände han
sig tun, torkade ögonen med afviga handen och gick
långsamt bort åt samma hall, hvarifrån han kommit.
Jag låg qvar, och arrangerade mig sa beqvämt
jag kunde, för att somna i den mjuka mossan. Några
minuter, kanske en qvart, förgingo, då jag spratt upp
ur min första slummer vid ljudet af ett skott. Bet
var långt bort, men jag misstog mig icke; knallen
träffade, ehuru aflägsen, ganska tydligt mitt öra.
"Det var en tidig jägare," mumlade jag för mig
sjelf; men i detsamma for en sällsam tanke genom min
själ, som gjorde mig alldeles vaken.
Jag hade ju nyss sett ett älskande par i nattens
dunkel, en sofvande far, och ... nu hörde jag kanhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
