Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
EN JAGARES HISTORIER.
att det nu blef mycket varmt att vandra två mil, till
en underjägares boställe, dit jag bestämt mig att gå,
synnerligast för att skjuta andungar, fortfor jag:
"Det finns ju en genväg till Olssons boställe, eller
hur?"
"Ja bevars, men nog ar den svår, och lång i alla
fall, men tvärs öfver skogen till B-s gästgifvargård ar
just inte långt och derifrån kunde herrn få skjuts."
Jag fann att hans förslag var det bästa och sedan
jag druckit ett glas mjölk - ty det kaffe, hvilket Maja
i välmening ville uppvakta mig med, hade en sa stark
lukt af cichoria, att jag icke brydde mig om att pröfva
dess smak .- begaf jag mig på väg med de kopplade,
otåliga hundarne.
Ingenting finns i mitt tycke, som motsvarar nöjet
af en vandring i skogen, och för hvarje gång ar mig
denna rena luft, detta otaliga fågelqvitter, der bofin-
kens klara drill och trastens vexlande toner utmärka
sig, en ständigt ny förtjusning.
Det ar då som man känner denna, an sprittande
friska glädje i sjelfva känslan af ungdomen och lifvet,
an det vemodiga drömmeri, som gör ens öga fuktigt
och ens sinne vekt. I hvarje andedrag, som fyller
ens lungor, ligger en vällust, och man måste ovilkor-
ligt stämma in i fåglarnes kör och ge sitt hjerta luft
i sång och jubel.
Ja, det finns intet lif sa herrligt som jägarens,
dessa rop, dessa skott, detta hundskall, som genljuda i
skogen och upprepas af eko. Det ar ett intresse, en
spänning, hur lifligt, hur friskt, emot spelets till exempel.
Här, liksom der, beror allt af ens iakttagelseförmåga,
ens skarpsinnighet och hazarden, men då man efter
spelets retelser ar dufven, matt och o treflig, får man
efter jagten en sömn, en matlust och en helsa som en
varg. Och sjelfva döden, detta bleka spöke, sa vidrigt
för den friska, kraftfulla glada menniskan, den kommer
här med kulan eller haglet i en blink, snabb, oväntad
och utan att lemna smärtan och plågan tid att spela
någon rol... Hur ofta har jag icke med den ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
