Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
EN JAGARES HISTORIER.
kan jag tro, som ni vill skylla edra synder på, det ar
förb. beqvämt åtminstone, bara någon ville tro derpå."
"Ja, ja herrn kan gerna skratta," inföll han med
förnärmad uppsyn, "men det ar dagsens sanning, att
många fler an herrn har hört skott i skogen, alldeles
inpå sig och tyckt att en kula pipit rakt förbi örat
på dem, utan att de någonsin kunnat få rätt på skytten."
"Men jag ar säker att du "sjelf aldrig hört det,
eller varit utsatt för en dylik fara ?" sade jag förargad
och fixerade honom skarpt.
"Jo, en gång," svarade han sakta och liksom med
en ovilkorlig rysning.
Om han spelar komedi med mig, sa gör han det
åtminstone förb. bra, tänkte jag inom mig, och fortfor:
"Berätta mig hur det gick till då, om jag skall kunna
tro dig."
"Det var just ingenting att berätta," sade han
motvilligt.
"Tar det längesedan?"
"Ja, nog kan jag tala om’et," återtog han tve-
kande. "Det var sa, att jag hade raskat upp allt ris
rundt kring siugan hos mig, och jag tänkte som sa,
att jag just kunde ta och hugga mig en liten gran
till bränsle; men hvar gång jag gick ut i det ärendet,
och skulle se efter om jag kunde få vara i fred, sa
råkte jag på Hellström, sa det blef intet af; men en
qväll sa hade jag då förvissat mig om, att ingen fanns
i närheten, som kunde höra’t; jag hade sett ut ett
träd, som stod bra, och tänkte lägga möss öfver stub-
ben, sa den inte skulle lysa ifall någon skulle gå förbi
.. . men se, det blef inget hugg af."
"Nej, det förstås, för annars berättade du väl inte
saken för mig," sade jag skrattande och misstroget.
"Ah, för den skull sa," tillade han lite föraktligt-. -|
Det vissa ar verkligen, att skogsåverkan ar något,
som man aldrig kan få dylika menniskor att anse för
tjufveri, och den plikt och det tilltal de ådraga sig väcka
alltid deras högsta förbittring. For skogsbon har till-
greppet af skog samma lockelse som lurendrejeriet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
