Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DKAM I SKOGEN.
279
vestra kustbon, och skogvaktare stå i alldeles samma
förhållande till de förra, som kustbevakningen till de
senare. Båda dessa slags lagbrott anses i allmänhet
for inte särdeles vanhedrande, och det äfventyrliga,
ofta romantiska deri, göra dem sa frestande, att jag vet
flera, som jag tror lika mycket för nöjet som vinsten
bedrifva detsamma. Det ar inte ovanligt att höra dem
med en verklig förtjusning beskrifva och skryta med
sin fintlighet, lycka och djerfhet vid dessa bedrifter.
Sotar-Olles uppriktighet var derför ingenting ovan-
ligt för mig, och som jag för länge sedan uppgifvit
hoppet att förmå dylikt folk se saken ur sin ratta syn-
punkt, sa måste man taga sitt parti, att med suspende-
rande af all personlig fiendskap, liksom soldaterne i olika
arméer, i all vänskaplighet strida för hvar sin sak.
Det var derför utan någon synlig ovilja jag bad
honom fortsätta.
"Ja, som sagdt var, den granen fick stå i fred för
mig," fortfor Olle, "for just som jag satte yxan till
roten, sa small ett skott sa nära mig, att jag, som
inte var beredder på’et, hoppa till dervid, och kulan
riktigt hven förbi örat på mig och borrade sig i trädet
invid mig, sa att barken flög mig i ögonen. Jag blef
sa perplexter att yxan föll mig ur handen, för jag
ska’ säga herrn, att när man ar på vippen att bli
skjuten som en hare, sa tror jag inte att någon men-
niska kan riktigt behålla kurasjet, i första blinken
åtminstone." Härvid tyckte jag att han åter kastade
en förstulen forskande blick på mig, och jag sade derför
helt lugnt:
"Det tror jag med, ehuru jag aldrig erfarit något
sådant," ty jag kunde aHrig inbilla mig, att det skott
jag hörde i förmiddags hade minsta afsigt på mig.
"Nå, fick du inte veta hvem som skjutit. .. med kula
skjuter man väl icke, utan att se sitt mål bestämdt?"
"Aldrig hittills har jag fått veta hvem det var;
jag trodde i förstone att det var skogvaktaren, och
tänkte inom mig att han skulle få betala det... för
när en blir arger, ser herrn, sa ar man inte sa nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
