Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280-
EN JAGA HES HI8TOKIEK.
i,1
räknad ... men hur jag sökte, sa fanns inte lefvande
lif rundtomkring . . . och några da’r derefter, sa fick
jag veta att skogvaktaren varit just i q vattningen på
den tiden hos Petter Nilson i byn ... Det var inte förr
an jag gått rundtomkring en lång stund, som jag kom
ihåg att jag hade hört detsamma hända andra, och att
fan har sitt spel just vid det stora kärret mellan ber-
gen, ett stycke ifrån der jag var; då kröp det liksom
en kall kåre öfver ryggen på mig och jag vände om
igen . . . för till att söta efter fan, det ar inte vardt."
"Nej, det ar sannt. . . men om han åtagit sig att
på ett sådant sätt vakta skogen, sa ville jag -val söka
rätt på honom likväl och tacka honom," sade jag skrat-
tande. "Och du tror nu att det var han, som sköt
efter mig... en verklig fidskytt i sanning. Lyckligtvis
matte han sigta bra snedt, efter han ständigt skjuter
miste."
"Ja, det ar falle bara för att oroa och skrämma
folk kanske... liksom allt annat trolltyg, sa rår det
val inte riktigt öfver en kristen menniska; men en blir
hemsker till sinnet i alla fall," sade Olle med en sa
trovärdig enfald, att jag "aldrig skulle fallit på den
tanken att misstänka hans uppriktighet och dumhet,
pm jag icke hade hört Majas berättelse om sitt besök
i hans koja.
Hans uppförande dervid syntes mig icke harmo-
niera med den rol af godmodig enfald, som han nu
spelade. Om det emellertid, såsom jag inbillade mig,
var han sjelf som uppträdde sa der mystiskt i skogen,’
sa var hans hela uppförande och berättelse endast
afsedd att borttaga mina möjliga misstankar, likasom
jag, å min sida, sökt öfvertyga honom att jag aldrig
hyst några. Hvilken af oss, som nu lurat den andre,
var mig emellertid mycket oklart.
"Vi ska falle stanna vid stugan här?" sade Olle,
väckande mig ur mina funderingar^ i det han höll in
hästen. "Om herrn ska’ till Olsson i Jordstorp, sa kan
han icke åka längre, för härifrån går en gångväg öfver
hagarne dit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
