Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
EN JAGARES HISTORIER.
som var last och val jernbeslagen, utgjorde allt hvad
som fanns i den låga kojan" hvilken var ingräfd i
sjelfva jorden och täckt med granris.
Då man icke fann Olle sjelf, voro allesammans
mycket ifriga att undersöka hans torftiga hem, der
ingenting misstänkt kunde upptäckas, annat an den
lästa kistan, som gäckade alla försök till visitering.
Emellertid upptäckte fjerdingsmannen längst bort
i väggen af kojan en liten dörr, sammanfogad af några
brädlappar, som endast var tillstängd med en i jorden
instucken pinne, som tjente till hake; den öppnades,
och efter något sökande i mörkret, framdrog han en
gammal trasig tröja; det var allt hvad som fanns.
Den undersöktes naturligtvis, och i ena fickan
funnos några gamla knäppar, en bit tuggtobak, en kroktj
spik och en liten mycket smutsig börs. >;..:
Kommissarien, som mycket ifrigt undersökte alla
dessa effekter, framdrog ur börsen en bucklig silfver- v
ring, utan allt värde, och ett litet nött och smutsigt
papper, hopviket i många delar.
"Vill herrn vara sa god och se hvad det här pap-
peret kan innehålla, för jag ser inte utan glasögon,"
sade han och lemnade mig detsamma, under det han vände
tröjan på alla håll, för att möjligen finna något mera.
Jag gick fram till fönstret och läste den gulnade
och smutsiga papperslappen, det var en dopattest för
gossen Frans Theodor, född den 7 Mars 1827, och
intagen på stora barnhuset i Stockholm under n:o 220.
Jag kunde icke undertrycka ett utrop af öfverrask-
ning, det var samma namn och samma årtal, som upp-
gafs i bilagan till det bref jag qvällen förut med sa
mycket intresse läst. Det var således sannt, Olle var
denne samme eftersökte son - ty någon annans dop-
sedel var väl icke troligt att han förvarade.
"Se här en nyckel!" utropade länsmannen i det-
samma, och framdrog en sådan ur andra fickan af det
ruskiga plagg han höll framfor sig. "Den hör till kistan,
det ar säkert," fortfor han förtjust.
De andra båda trängde sig omkring honom, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
