Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämdeman om, att han skulle gå och söka rätt på en
morbror, som han trodde sig ha någonstans. Sedan
har ingen sett till honom, men jag hörde dem säga i
byn, att de tyckte det var underligt, att han inte tog
sina kläder med sig, och inte heller tog riktigt afsked
af någon innan han gick."
Kommissarien hade emellertid rådslagit med Nils
Person och man beslöt, att ännu ytterligare söka efter
den försvunna postväskan, men för mig hade nu hela
äfventyret hunnit sitt sorgliga slut, och deras efterspaningar
intresserade mig icke vidare. Hufvudpersonerna
i den dram, som under dessa tre dagar så hastigt
utveckladt sig, dels för mina ögon och dels i min fantasi,
voro nu försvunna från scenen. Jag tog afsked af
kommissarien, som helt förbryllad öfver den hemska
utgång hans expedition fått, skakade min hand under
många gissningar om mordets möjliga sammanhang med
poströfveriet och exklamationer om hela sakens
outgrundlighet. Styrkande honom i hans misstankar mot
Sotar-Olle, som troligen, i fall han anträffades, kunde
lemna något besked om både det ena och det andra
af dessa brott, upptog jag min bössa och skjutväska
och begaf mig på hemvägen.
Åsynen af Henriks vanstälda lik hade emellertid
verkat så djupt på mig, att hvarken fåglarnes sång,
linnéans doft omkring mig eller solens strålar förmådde
skingra den mörka och tunga sinnesstämning denna syn
framkallat. Förgängelsen, förvandlingen se vi visst
öfver allt, i alla former, alla stadier omkring oss, men
den mest upprörande för vår känsla är likväl den jag
nyss haft för ögonen; man har liksom så svårt att tro
det någon gemensamhet finnes mellan den unga friska
lefvande varelse man sett för få dagar sedan, och detta
vidriga lik man har framför sig. Och likväl var ju
intet tvifvel, att det var han. Alltsammans syntes
mig fullkomligt klart. Olle hade undanröjt en medbrottsling,
eller rättare ett verktyg, hvars samvetskval
väckte hans fruktan. Den ene brodern hade påtrugat
den andre sitt olyckliga lifs laster och förderf, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
