Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen lagt den förfarliga bördan af hans död till
sina öfriga synder. Han hade sjelf blifvit ett medel
att hindra den möjliga förändring i bådas lefnadsställning,
som riktiga framkomsten af det bref jag bar på
mig skulle åstadkommit, och kastat sig sjelf i en afgrund,
hvarur ingen mensklig makt mera kunde rädda honom.
Egnande en medlidsam suck åt den stackars gubbe,
som aldrig skulle få någon underrättelse om dessa så
länge glömda och förskjutna barn, hvilkas öde hans
fantasi troligen icke kunde måla sorgligare än det i
verkligheten blifvit, förstörde jag hans bref såsom nu
fullkomligt onyttigt.
Och djupt genomträngd af det omätliga onda, som
den förbisedda pligten, att uppfostra och vårda de barn,
man gifvit lifvet, åstadkommer, vandrade jag långsamt
framåt. Om hvar och en kände vigten af denna pligt,
som hvarje djur fullgör af instinkt; kände sanningen
af, att ingen försummelse kan vara mera brottslig, ty
ingen medför större olyckor, och att barnens fel och
laster till största delen komma på föräldrarnes ansvar;
om man djupt kände detta, skulle följden bli den lyckligaste
och största förändring i menniskoslägtets oden.
Det är nu många ar sedan jag gjorde alla de der
sorgliga upptäckterna under min tillämnade jagt, men
minnet deraf står ännu klart för mig. Jag jagade
aldrig mer i denna skog, och en obehaglig känsla intog
mig hvarje gång jag passerade densamma. Jag vore
nära att dela folkets tro, att det spökar kring det olyckliga
kärret, ty Henriks mördare är ännu icke upptäckt.
Man har aldrig återfunnit Sotar-Olle, hvilken väl försedd
med pengar troligen lemnat landet.
Den vackra Maja begrät sin käraste på detta lyckligt
"förståndiga" sätt, som menniskor i allmänhet bruka,
hvilket tillät henne, att året derpå blifva den "välbergade"
Eriks raska och muntra hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
