Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334
EN JÄGARES HISTORIER.
"Men så förklara dig då; det har händt dig något
besynnerligt i natt; du har drömt."
"Jag yet icke om jag har drömt, jag kan icke
förklara hvad som händt mig. Jag berättar det blott,
så som det står för mitt eget minne."
"Du vet att vi sutto länge uppe i går qväll/*
"Ah! Jag förstår," afbröt gubben leende, "ni sutto
och skrämde upp er inbillning med gamla Lisas sagor
om det gamla huset."
"Visst inte," inföllo vi på en gång, "vi tänkte icke
det ringaste derpå, vi talte om helt andra saker."
"Emellertid tillstår jag, att jag ett ögonblick tänkte
på Lisas rädsla när dörren öppnades och vi hörde
tonerna af zittran," sade jag.
"Hörde ni verkligen dessa toner?" frågade gubben
allvarsamt. "Man påstår att hennes nåd ännu om
qvällarne spelar derinne, som hon brukade göra i lifs-
tiden, men jag har aldrig hört det; nå, min hörsel har
varit dålig i många år," tillade han i en ton, midt
emellan skämt och allvar.
"Vi hörde dessa ljud och de förundrade oss ett
ögonblick, men det var lätt att gissa till verkliga för-
hållandet, att något stränginstrument fanns i närheten
hvilket berördes af luftdrag."
"Hm, hm, det kunde sa vara. Nåväl, ni hörde
dessa toner?"
"Ja, och sedan vi skiljts åt, tänkte jag en stund
ännu derpå, men somnade likväl snart," fortfor Konrad,
"eller trodde mig åtminstone ha somnat, då jag
spratt till och vaknade vid beröringen af något kallt
som sakta for öfver mitt ansigte. Jag reste mig till
hälften och tyckte att någonting bredvid min säng
detsamma sväfvade åt sidan, utan att jag genast fick
något begrepp om hvad det kunde vara. Månen sken
klart och upplyste rummet fullkomligt, emellertid gled
i detsamma någonting förbi fönstret och skymde
ett ögonblick, i det nästa såg jag klart och tydligt ett
långt fruntimmer i en slags peignoir eller puderkappa
af fint hvitt tyg, hvilken räckte ned ett stycke öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
