Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
335
en vid kjol af sidensars med broderier af gult silke
eller guld. Hennes hår var friseradt och pudradt. Hon
tycktes vara mellan fyrtio och, femtio år; hon var myc-
ket blek, hade stora mörka ögon, men dessa ögon, ehuru
klara, voro fullkomligt orörliga och uttryckslösa, hela
hennes ansigte hade något stelt och strängt, med ett
ord det var den fullkomliga bilden eller rättare origi-
nalet till det porträtt af den stolta herrskarinnan på
detta ställe, som ni visade mig i förmaket deruppe;
endast att den som då stod i månljuset framför mig
var blekare och något äldre. Hon stod alldeles orör-
lig i några minuter, och jag erkänner att en kyla och
förlamning utbredde sig öfver hela min varelse, så att
jag ofrivilligt sjönk ned på kudden tillbaka, ehuru jag
icke kunde skilja mina blickar ifrån denna sällsamma
uppenbarelse. Slutligen sänkte hon hufvudet liksom
begrundande, utsträckte handen och vinkade åt mig."
"Du skrattar kanske åt mig," fortfor han, vänd
till mig, "I skolen kanske båda finna mig i hög grad
barnslig och löjlig, och jag tillstår, att jag sjelf i detta
ögonblick icke rätt kan återkalla mina känslor, men
sanningen ar likväl den, att jag vid denna stela vink
ifrån - hvad skall jag kalla det, en skugga, en ande,
ett irrbloss kanhända, ifrån min egen hjernas rubbade
mekanik - alltnog, den kom blodet att kändas som
snö i mina ådror, och likväl, då denna vink mera
befallande upprepades, sa kände jag mig sakna kraft
att icke lyda. Jag reste mekaniskt på mig, men min
kropp var tung som bly och det fordrades hela styrkan
af en utomordentlig panisk fruktan, för att bringa mig
på fötter. I samma ögonblick, som jag rörde på mig,
vände hon sig om och gick emot dörren, men hon
sträckte händerna framför sig och famlade emot väggen
bredvid under det hon gick. Emellertid svepte jag
sängfilten omkring mig ocli följde efter, men stannade
tvärt och kände att kylan i mitt blod kunde ytter-
ligare stegras, då jag tätt vid dörren varseblef ännu
en varelse, som tyst och orörlig, lång och rak, stod
der i skuggan. Jag vet icke om den funnits der förut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
