Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338
EN JAGARES HISTORIER.
derna sträckta framför sig, såg jag juveler blixtra på
hennes smala hvita fingrar och kring hennes hals en.
fin svart snodd, på hvilken tätt upp i halsgropen ett
litet svart kors hängde."
"Ja, ja, det är rätt, hon bar det ständigt och
begrafdes dermed," sade den gamle inspektören halfhögt.
"Hon höll i ena handen den lilla messingsnyckeln
och tycktes ämna sig till pulpeten, som stod midt för
henne. Emellertid vande hon sig om och vinkade ett
par gånger liksom förut, men jag var nu mera modig
och stannade det oaktadt utanför dörren. Framkom-
men till den lilla byrån famlade hon derofvanpå och
tog ett temligen stort skrin, detsamma som jag såg
derinne stå på samma plats, men just i samma ögon-
blick, som hon ville sätta nyckeln i låset för att öppna
detsamma, stod en annan gestalt bredvid henne. Jag
vet icke hvarifrån den kommit, jag hörde inga steg,
ingen dörr öppnas, men ljuslågorna flämtade mycket,
liksom af ett starkt drag.
Det var en något lutad, men likväl högväxt man
om femtio år, eller kanske äldre, med krokig näsa,
mörkbrun hy, svarta skarpa ögon och något elakt
och listigt i sin uppsyn, jag skulle af hans drag trott
honom vara jude, om icke hans längd varit sa ovan-
lig för denna nation. Han var helt och hållet svart-
klädd, men snitten på hans kläder var densamma
som på ynglingens, och hans svarta krusiga hår var
endast helt lätt öfverströdt med puder; han hade ett
brokigt band i knapphålet af sin frack, likt ett ordens-
band, och hans venstra arm hängde stel och liksom
lam utmed sidan." ,
"Det var doktor Testa," mumlade gubben liksom
omedvetet, afbrytande Konrads berättelse och som det
tycktes glömmande de år, som förgått sedan han sjelf
såg dem han nu hörde beskrifvas. På mig gjorde
denna gubbens sällsamma och oväntade bekräftelse en
verkan, som jag icke kan beskrifva, ty det är icke ofta,
som i vårt lif inträffa händelser, hvilka lemna vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
