Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN,
337
en, öppnade hon slutligen en liten ask och framtog en
nyckel, under det ynglingen gått till, en dörr midt emot
och nu öppnade densamma. Det var den dörr, som
nu var stängd, och hvilken ni erbjöd er att öppna,
om jag ville gå den vägen. Fruntimret, som stått
lutadt öfver bordet, reste sig upp, vinkade åter åt mig
och ämnade gå till dörren, men midt på golfvet låg
en röd sammetsdyna, och just som hennes fötter nästan
vidrörde densamma, skyndade ynglingen fram och förde
den med foten åt sidan, så som man skulle göra för
ett barn eller en blind; hon tycktes icke märka det,
utan fortsatte sin väg och gick ut genom dörren.
I korridoren, hvaruti vi nu kommo, var mörkt,
så att jag ett ögonblick förlorade dem ur sigte, men
straxt derefter hade de hunnit fram till biljardsalen,
som jag mycket väl igenkände, då vi passerat den ett
par timmar förut med er och jungfru Lisa, och här
sken månen åter klart. Jag skyndade efter de båda
figurerna, som ljudlöst sväfvade fram, och på andra
sidan åter försvunno i gångens mörker. Jag saktade
mina steg, villrådig om jag ännu längre skulle följa
dem, men i detsamma öppnades åter en dörr längst
bort och skenet af ljus strömmade ut derifrån. Jag
skyndade då fram och såg dem gå in i det lilla kabi-
nett, som först uppväckte den sinnesrörelse och bestört-
ning, hvilken jag icke kunde dölja för er, när vi i
förmiddags besågo rummen deruppe, och jag igenkände
det sedan min nattliga promenad.
Ynglingen, som endast tycktes vara fruntimrets
ledsagare, stannade innanför dörren utan att stänga
densamma, och jag, som vid åsyn af ljusskenet ifrån
kronan i taket, ihågkom den sällsamma figur jag sjelf
borde göra, insvept i filten som en beduin, stannade
- ty man måste väl hafva aktning för damer, äfven
om de sakna både kött och blod - utanför dörren i
garderobens mörker. Det tycktes nemligen vara en
liten garderob, hvarmed gången slutade.
Jag såg emellertid fullkomligt väl hela det upp-
lysta rummet, och då hon gick fram, alltid med hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
