Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
348
EN JAGARES HISTORIER.
"Lena! Har du gett grisen något?" ropade gum-
man, omedelbarligen sedan bönen var slut, med en
ganska sträng rost, hvilken kom den vackra flickan,
som sysslat med någonting uti köket på andra sidan
förstugan, att skyndsamt fatta ett ämbar, som stod
på golfvet, och gå ut dermed.
"Ack, Herre Gud, jag får be herrn sa mycket om
ursäkt, för mormor sa’ att det var sa ohöfligt, att be
herrn bära korgarne," utbrast hon i en ångerfull ton
vid min åsyn.
Jag lugnade henne och satte mig ned på trappan
i afvaktan på det begärda vattnet.
"Skulle inte herrn vilja ha lite mjölk? Jag kom-
mer straxt tillbaka," fortfor hon, gående bort till en
liten inhägnad på andra sidan om stugan.
Jag hade emellertid icke suttit der i många mi-
nuter, innan jag såg henne återkomma i fullt språng,
med en sådan förskräckelse och sorg målade i sitt
ansigte, att jag helt förundrad frågade henne om orsa-,
ken, men fick intet svar. Hon sprang förbi mig och
rusade in i stugan, afbrytande en liten gosses mycket
knagliga lexa, med utropet:
"Mormor, mormor! Jag tror att grisen ar död!"
Aldrig har ett dödsfall kunnat väcka större sen-
sation. Gumman reste sig häftigt upp och gaf deri-
genom alla barnen anledning att rusa ut genom dörren.
All skoldisciplin var upphäfd och man pratade högt
öfver hvarandra. Den vackra Lena grät, och gumman
öfverhopade henne med frågor om förmodade försum-
melser i grisens vård, och helsade knappt på mig, då
hon kom ut, sa brådtom hade hon att sjelf Öfvertyga
sig om olyckan.
Alla barnen följde efter för att bli vittnen till det
intressanta skådespelet, som gjort ett sa oväntadt och
välkommet afbrott i den "tungsamma" läsningen, och
jag kunde icke förneka mig samma nöje.
Der låg verkligen en halfstor gris helt känslolös
utsträckt på marken och tycktes icke röna något infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
