Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
357
urkedja, hvilken hängde öfver hans stora mage, var i
mina ögon det anmärkningsvärdaste på hans person;
han läste på ett mycket litet tidningsblad, och höll
den stora sjöskumspipan fastbiten mellan tänderna. Emel-
lertid vände han ögonen mycket ofta derifrån och bort
till andra sidan, der hennes nåd satt. Hon var då, i
mitt barnsliga tycke, det vackraste fruntimmer jag
hade sett, ehuru hon säkert var närmare fyrtio an
tretio ar. Hennes himmelsblå kfädning var mycket
urringad, och hennes hals var alldeles bar och dess
hvithet föll ännu mer i ögonen genom de nedfallande
snibbarne af en liten svart spetshalsduk, som låg öfver
hennes frisyr och var knuten under hakan. Den vida
kjolen var litet uppdragen och lät mig se hennes runda
och fina smalben, med den glänsande silkesstrumpan
öfver, och hennes fot i en spetsig ljusblå sko med hög
svart klack; hon höll en liten tjock bok uppslagen i
handen, men såg aldrig deri, utan lutade sig baklänges
emot stolsryggen och höll sina ögon halfelutna och
orörliga framför sig.
"Några steg ifrån henne på gräsvallen satt en ung
karl, med fina drag, blek hy och långt, ljust, opudradt
hår; han hade något sorgbundet och sjukligt i sitt
ansigte; men, min Gud, när jag nu återkallar i mitt
minne hans bild, sa tycker jag, att han fullkomligt
liknade er, herr Konrad," sade gubben, i det han reste
sig upp och betraktade Konrad, som rodnade och blef
förlägen för hans granskning.
"Det ar väl möjligt, ty troligen ar det min farfar
ni nu beskrifver, eller var icke denne unge man den
tyska målaren, hvars taflor ni visade oss deruppe, och
hvarpå jag igenkände min farfars namn, Frans Durer,"
sade Konrad.
"Dürer? Ja mycket rätt, sa hette han; hans namn
hade alldeles fallit mig ur minnet; var det er farfar,
hm, hm?" Gubben tystnade och tycktes inkommen i
en annan tankegång; slutligen fortfor han efter några
minuter:
"Ja, det var den unga tyska målaren; han höll en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
