Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
368
EN JAGARES HISTORIER.
*^
gen, och doktor Testa inträdde i bersåen. Han såg
sig omkring liksom han sökt någon, smålog, eller rät-
tare, grinade på ett otrefligt satt och nickade bortåt
häcken, der flickorna forsvunnit, höjde derpå fingret;
upp emot mitt fönster och gjorde en grimas, som lat
mig ovilkorligt taga ett steg tillbaka, ty aldrig har jag
sett en sa blixtsnabb och fullkomlig förvandling. Det
var ingen menniska^ det var en apa som stod der-
utanför. Han sköt hufvudsvålen öfver pannan, för-
längde hela sitt ansigte, krökte ryggen och lat sina
hvita langa tänder framlysa ur den neddragna munnen;
med ett ord, hans utseende var sa vederstyggligt, att
jag kände en rysning löpa öfver min rygg, ehuru jag
visste att han omöjligt kunde se mig, ty sjelfva fön-
stret till och med var fullkomligt doldt af träden utanför.
Straxt derefter hörde jag middagsklockan ringa
och skyndade upp i matsalen. Der uppe stod doktorn,
artigt lutad öfver Lauras stol, sysselsatt att visa henne
några kopparstick, som han höll i handen, och då jag
nu för första gången hörde honom tala. svenska, tyckte
jag att det lag ett verkligt behag i hans främmande
uttal och till och med i hans satt och utseende; jag
vet icke, om det kom af kontrasten emellan hans person,
sådan jag nyss sett den framför mitt fönster, och-den
jäg nu såg, eller om han verkligen egde konsten att
antaga alla skepnader. Jag fick emellertid öfvertygelse
om det senare qvällen derpå.
Det var den omtalade festen, h varat Laura sa
mycket gladt sig. Jag hade tagit min plats på en stol
mellan skänken och kakelugnen, hvarifrån det roade
mig att observera både de ankommande och familjens
medlemmar. Jag minns ännu sa val denna qväll, ty
hela detta gamla hus och alla dess invånare visade sig
då i sin högsta glans. Hennes nåd var sa grann och
så< ståtlig, Laura sa glad och förtjusande, och den
främmande doktorn i sin eleganta drägt, den vackraste
karl, med det mest fina och angenäma satt, jag någonsin
sett. Det fanns, i mitt tycke, visserligen i hans ansigte
någonting, som föreföll mig obehagligt och misstänkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
