Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
369
en ögonblicklig grimas, en blinkning, en min, som for
deröfver och liksom visade det verkliga ansigtet under
den vackra masken, men jag tror, att ingen såg det
mera an jag; han var föremål for aljas uppmärksam-
het och yar utan fråga aftonens "lejon", som man nu
for tiden säger. Och Malin, ack hvad hon var vacker;
aldrig hade jag sett henne sådan. Då hon inträdde i
salen, bredvid sin kusin, tycktes mig att hon helt och
hållet fördunklade Laura, ehuru hon var mycket enk-
lare klädd.
Hon var som förvandlad. Jag igenkände hvarken
den rädda, förtryckta unga flickan, med sin lutande
ställning, sina nedslagna blickar och - osäkra hållning,
som jag förr älskat sa högt, och hvars trohetseder jag
mottagit; och icke heller den besynnerliga, bleka och
aftynade varelse jag sett sedan hennes hemkomst. Hen-
nes kinder voro åter blomstrande, hennes blickar strå-
lade och hennes hållning var sa rak och ledig, sa full
af behag, att jag nu för första gången beundrade hen-
nes höga och smärta växt. Men hvem hade fram-
trollat denna förvandling, hvad var orsaken dertill?
En aning, en dödande smärta genomfor min själ. Ack,
man behöfver ingen verldserfarenhet, ingen finare bild-
ning, intet djupt förstånd för att bedöma den man
älskar; uppenbarelsen af denna hittills dolda skönhet
sade mig att Malin var förlorad för mig; och då jag
följde hennes irriga, spanande ögon omkring salen, såg
henne liksom förbländad tillsluta dem, då de funnit
sitt mal, såg hennes häftiga och djupa andetag, och
den darrning, som genomfor hela hennes varelse . . .
O, då tyckte jag att det mörknade för mina blickar,
för att aldrig ljusna mer..
Och detta mål, denna varelse, som sa förtrollat,
sa förändrat min blyga älskarinna, det var doktorn,
den vedervärdige grimaserande italienaren. Jag trodde
mig drömma, och likväl var intet tvifvel derom.
Jag såg ju hennes ögon oupphörligt liksom fäst-
hängande vid hans ansigte, såg henne ständigt i hans
närhet, följande honom såsom skuggan öfverallt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
