Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
371
några steg, och såg ett stycke ifrån honom på gräs-
vallen Malins rosenröda styfkjöl framskymta. Hon stod
sa i skuggan att jag icke tydligt kunde se hennes
ansigte, men hon sträckte armarne emot doktorn på
ett bönfallande sätt och böjde sig framåt, ehuru hon
icke rörde sig ur stället. I detsamma gick hon fram
ett par steg och gjorde några*besynnerliga rörelser med
händerna i luften, tog åter några steg och upprepade
samma åtbörder, i det hans läppar rörde sig likasom
han framhviskat någon hemlig besvärjelse, hvilken icke
nådde mitt lyssnande öra.
En djup suck ifrån Malin kom mig att spritta till;
hon vacklade, famlade med händerna likasom efter något
stöd, och sjönk ned på knä. Doktorn gick hastigt anda
fram till henne, strök med händerna ett par gånger
öfver hennes ansigte och skyndade derefter med bråd-
skande steg derifrån.
Jag hade stått såsom fastnaglad, men nu skyn-
dade jag fram. Malin låg nedböjd, såsom det tycktes
alldeles känslolös, på gräset, och glömmande alla de
stridiga känslorna inom mig, upplyfte jag henne, tog
henne i min famn, stödjande hennes hufvud mot mitt
bröst och slösande på henne alla de deltagande och
kärleksfulla ord, som sa ofta i hennes barndom häm-
mat hennes tårar.
Efter några ögonblick uppslog hon ögonen matt
och tryckte sakta min hand. Jag var alltför öfver-
väldigad af förundran, vrede och förskräckelse för att
gifva mig tid till besinning, eller kunna vänta på en
förklaring öfver den sällsamma scen jag sett, utan öfver-
hopade henne genast med den massa af frågor, som
sväfvade på mina läppar.
Men hon såg sig blott omkring med förundran,
tycktes i början alls icke förstå mitt i sanning också
orediga tal och mindes ingenting af allt som tilldragit
sig hela denna afton. Då jag förebrådde henne den
kärlek hon visat för den besynnerlige främlingen, gjorde
hon en rörelse af förskräckelse och afsky, som var sa
sann och naturlig, att jag mindre an någonsin visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
