Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370
EN JAGA HES HISTORIER.
detta uppförande, sa olikt Malins, väckte lika mycken
harm som sorg inom mig; jag beslöt att närma mig
henne, att tala med henne, trots alla dessa granna
herrar och damer. Det var ju också ganska lätt; man
skulle just nu göra en promenad i den eklärerade par-
ken, och der i skymningen af någon häck eller någon
aflägsen gång borde jag väl kunna träffa henne obe-
märkt och allena. Men jag hade med allt hastigare
steg, allt mera blossande kinder och bultande hjerta
snart genomvandrat hela parken, mönstrande . hvarje
qvinlig varelse, utan att kunna finna henne, och icke
heller den förhatlige doktorn.
Jag tyckte mig nara att qväfvas; de färgade lyk-
torna i träden dansade rundtomkring för mina ögon,
jag måste stanna och stödja mig emot ett träd för att
icke falla. Det förekommer mig nu nästan såsom en
saga hvad jag berättar, sa onaturlig och dåraktig före-
faller denna ungdomens hetta och själsspänning de
sjutio årens tunna och kyliga blod. Ögonblickets barn,
instinktens, naturens arma slafvar, djur, intet annat
an djur äro vi, som försöka att bedraga oss sjelfva
med en inbillad sjelfständighet, en fri vilja; lika omöj-
ligt som det då, vid nitton ar, var mig att beherrska,
att bortkasta den smärta, hvaraf jag led, lika omöjligt
ar det mig i dag att återkalla densamma; jag beskrif-
ver den blott med minnets hjelp såsom ett genomgån-
get sjukdomsfall.
Nåväl! Jag hade knappt stannat, förrän ett pras-
sel i buskarne bredvid mig väckte min uppmärksam-
het, och straxt derefter hörde jag några ord häftigt
uttalas.
Jag förstod dem ej, det var italienska, och då
jag sakta böjde undan grenarne af albuskarne bredvid
mig, såg jag doktorn, som stod alldeles ensam, helt
tydligt belyst af lyktskenet straxt bredvid Han såg
orolig och missnöjd ut och såg sig noga omkring, lika-
som han fruktat att- någon af de promenerande skulle
komma. Emellertid hade han talat till någon, och
darrande af sinnesrörelse vågade jag smyga mig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
