Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
373
doktorn inträdde, kom Laura, röd och varm, med barnslig
liflighet emot honom och utropade:
"Åh! Det var förträffligt att ni kom, doktor
Testa. Det ar jag som ar domare, och jag vet icke,
hur jag skall hitta på något rätt svårt uppdrag åt den
här öfvermodige herrn, som påstår sig skola fullgöra
hvad jag an må ålägga honom." Skrattande fattade
hon den unga herrns hand, som stod bredvid henne,
hvars förälskade blickar jag förut hela aftonen sett
följa henne och som sedan också blef hennes man,
"ni måste hjelpa mig, doktor," tillade hon ifrigt.
"Hur kan ni vara sa obetänksam, herr baron; vet
ni icke att vi arma dödliga icke kunna disponera hvar-
ken öfver vår vilja eller vår förmåga. Jag ar fullt
öfvertygad att hvad an mamsell Laura dömer er till,
skall ni icke kunna verkställa det," sade doktorn
skämtsamt.
"Akta er, herr doktor, jag kunde taga er öfver-
tygelse såsom en förolämpning," sade den unga baronen
rodnande.
"Ja, inte sannt, vi skola hitta på någonting, som
kommer hans öfvermod på skäm, men det måste emel-
lertid icke vara något fullkomligt omöjligt, sa lyder
regeln," återtog Laura.
"Förlåt mig, men det ar icke någon annans dom
an eder jag underkastar mig," återtog baronen, synbar-
ligen förargad öfver doktorns inblandning i leken.
"Det ar rätt. Mamsell Laura dömer helt ensam,
och jag ber henne till och med ålägga er någonting
mycket lätt att utföra, och jag vill likväl, om ni be-
hagar, hålla vad, hur högt som helst med er alla,
mitt herrskap, att baron icke skall uppfylla hennes
önskan," sade doktorn med samma skämtsamma och
något försmädliga ton, i det han såg sig omkring i
rummet.
"Låt vadet bli oss emellan, om ni behagar," åter-
tog baronen, med ungdomens lätt antända och illa
beherrskade vrede i sin röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
