Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374
EN JAGAKES HISTOK1ER.
Nästan hela sällskapet hade samlats omkring dem,
intresseradt af doktorns ord, och skrattande uppmanade
man Laura, ömsom att hitta på något mycket lätt, för
att gifva doktorn dementi, ömsom motsatsen, för att
bevisa riktigheten af hans första anmärkning.
Baronen hviskade några ord helt sakta till dok-
torn, som bugade sig och sade, också helt sakta:
"Jag ar icke rik, men, som ni behagar, jag går
in derpå."
Jag tyckte mig se en blixt af glädje i doktorns
ansigte, som helt och hållet kontrasterade mot hans
ord, i hvilka snarare låg ett tveksamt och tvunget
medgifvande till det troligen höga vadet.
Att baronen också uppfattade dem sa, kunde jag
se af hans triumferande min, då han förde Laura fram
till den stol, hvilken man framsatt midt på golfvet.
"Nåväl! Nåväl! Låt hora!" upprepades i korus
omkring henne, men den unga flickan sänkte hufvudet
i handen, och jag såg på hennes min, att det var sin -
unge beundrare hon ämnade gynna.
"Jag tycker nästan, att i doktorns vad ligger mera
öfvermod an i baronens, och derföre dömer och ålägger
jag eder, herr baron, att helt enkelt bjuda mig ett
glas vatten" sade Laura slutligen, upplyftande hufvudet
och talande med komisk värdighet, i det hennes skälm-
ska blickar flögo ifrån doktorn till baronen.
Den senare flög glädjestrålande öfver golfvet, för
att slå i ett glas vatten ur karafinen, som stod på spi-
selkransen.
"Akta er nu, herr baron. Jag fruktar att just
lättheten af ert uppdrag kommer er att misslyckas deri,"
sade doktorn allvarsamt, just i samma ögonblick, som
glaset halkade af brickan och klingande föll i golfvet,
då baronen med ifver skyndade fram till Laura.
Ett allmänt skratt blef följden, och baronen ropade
förtretad på en betjent, som skyndsamt hopsamlade
bitarne, under det han si elf slöe vatten i ett nvtt glas.
"Ni har vunnit ert vad, om ni sa vill, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
