Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
383
"Åhja! Det må väl förundra er, herr profet; ty
mitt ömkliga slut borde ju längesen hafva inträffat,"
sade grefven högdraget och hånfullt, "akta er emel-
lertid, herr charlatan, ty här i "björnarnas land" ar
man icke sa lättrogen, som i Paris och Neapel, men
lika hårdhändt som der." Han vände doktorn ryggen
med ett förkrossande förakt och gick ut i salen, hvar-
ifrån menuettens långsamma och släpande toner hördes.
Doktorn gjorde samma aplika grimas som jag sett
förvandla hans utseende sa sällsamt jförut i trädgården,
hotade med fingret efter den bortgående och mumlade:
"Tålamod, excellenza! Tålamod," derpå knäppte
han med fingrarne och gjorde ett hopp, som jagade
sista skymten af den eleganta kavaljeren, hvilken nyss
förtjusat damerna, på flygten och lät mig se en sa
fullkomlig apskepnad, som det var möjligt, kladd i bal-
kostym ; han tycktes hafva fått en mycket lycklig in-
gifvelse, att döma af hans glada luftsprång. Emeller-
tid inträdde han i nästa ögonblick i salen med den fina
och belefvade hållning och min, som jag sett honom
hela denna afton förut antaga. Jag såg honom gå rakt
fram till grefven, med hvilken han nyss talat och
stanna tätt bakom honom. Grefven sade några artiga
och förbindliga ord åt Laura för hennes dans, och
tycktes icke märka doktorns närvaro.
Efter några ögonblick förlorade jag honom ur sigte
och förmodade att han lemnat rummet, men återfann
honom stående bakom baron Göstas stol, hvilken satt
och pratade med en annan herre. Han tycktes icke
deltaga i deras samtal och gick helt tyst ut genom
dörren efter några ögonblick.
Jag vet icke hvarföre, men jag kände mig orolig,
när jag icke såg honom, och när jag stått en stund
på samma ställe utan att se honom återkomma, ämnade
jag följa efter honom. Som sagdt är, jag var denna
afton så upprörd och besynnerlig till sinnes, att jag
gaf allting betydelse och vigt. Jag hade stannat vid
ett fönster i salen; dess fönster ligga, som ni vet, utåt
terrassen; det ar icke mycket långt till marken; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
