Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
384
EN JÄGARES HISTORIER.
stödde armbågen emot fönsterposten och beskådade helt
tanklöst de främmande, som stodo i grupper der och
hvar på golfvet; då erfor jag hastigt en sällsam känsla
i nacken, liksom om man vidrört mig med ett kallt
och spetsigt jern, eller snarare som om man kund«e
föreställa sig beröringen af en fin vattenstråle, hvilken
icke spridde sig vidare. ^
Jag vände mig hastigt om och såg doktor Testa,
stående med ryggen vand åt mig och på sa långt af-
stånd, att han omöjligt tycktes kunna hafva någon
gemenskap med den blixtsnabba stöten i mitt hufvud.
Emellertid hann jag icke göra några vidare reflektioner
deröfver, ty ett doft besynnerligt buller, som jag hvar-
ken visste hvarifrån det kom, eller hvaraf det här-
rörde, nådde mina oron.
Jag såg att alla i salen hörde detsamma, ty man
såg sig omkring och vexlade undrande blickar; snart
antog detta buller ett mera bestämdt ljud; det liknade
en otalig menniskomassas förvirrade rop, skrik, hur-
rande, svordomar, det oafbrutna trampet på en sten-
gata och kom ifrån trädgården utanför.
Jag hade naturligtvis aldrig hört det hemska ljud,
hvarmed en uppretad, vildsint pöbel fyller luften, men
likväl var jag med ens säker om att det var detta
vi hörde.
En isande förskräckelse genomfor mina ådror, jag
kände benen svigta under mig, ty ni bor veta, att
detta förfärliga ljud, som tio ar förut ifrån Frankrikes
hufvudstad genljöd öfver halfva verlden, hade genom
böcker och tidningar äfven hunnit mig, ehuru ung jag
var och undangömd i denna skogsbygd.
Besynnerligt, när jag nu tänker tillbaka på denna
qväll, ligger det ett sällsamt ljus deröfver, men ett
ljus, som liknar månens; vissa detaljer äro klara, andra
drömlika och dunkla. Ja, minnet ar ju icke annat an
var hjernas måne, som får sitt sken ifrån den för-
gångna verklighetens sol.
Nåväl! Alla trängde sig fram till fönstret, och i
deras ansigten läste jag samma tanke som bemäktigat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
