Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
404
EN JAGARES HISTORIER.
Laura, som jag fann i matsalen. Just som jag helt
bedröfvad tänkte vända om ned till kontoret, rullade
en schas fram till trappan och en herre steg ur. Jag
igenkände honom genast, det var den gamle doktor
Aller, som egentligen var herrskapets husläkare innan
de reste utrikes.
Anton mottog honom och berättade honom sin
husbondes död. Doktorn, som varit på något sjukbesök
i trakten, hade endast ämnat helsa på och såg helt
sorgsen och bestört ut vid den oväntade underrättelsen.
Emellertid ville han se sin gamle vän och Anton följde
honom till den dödes rum. Äfven jag följde med, men
stannade vid dörren, medan den gamle doktorn gick
fram till sängen, under det Anton berättade honom de
närmare omständigheterna vid sin herres korta sjukdom.
Doktorn tog med synbar rörelse den dödes hand
och sade halft för sig sjelf:
"Han har varit död mer an ett dygn."
"Nej, bevars! han dog i morse klockan tre. Ännu
i går qväll satt han uppe och underskref sitt testa-
mente," sade Anton.
Doktor Aller vände sig om, spärrade upp ögonen
och fixerade Anton; derpå tog han åter likets hand i
sin, skakade med mycken bestämdhet på hufvudet,
men sade ingenting.
Då han åter kommit ned för trappan, kom hennes
nåds kammarpiga hastigt springande och bad honom
stiga upp till hennes matmor. Doktorn dröjde derinne
ganska länge och när han kom ut, såg han mycket
allvarsam och tankfull ut.
Emellertid hade de ord jag hörde honom säga i
likrummet: "Han har varit död mer an ett dygn",
gjort på mig ett outplånligt intryck och gåfvo mig ett
ämne till ständigt återkommande grubbel, och ännu i
dag är jag stundom färdig att tro att han redan var
död, då testamentet underskrefs, oaktadt jag likväl icke
kan neka, att jag såg honom röra sig och hörde honom
tala; men jag tänker ännu ibland, liksom jag tänkte
då, att det blott var en synvilla, tillstäld genom doktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
