Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
408
EN JAGARES HISTORIER.
"Med hvad rätt kommer ni hit för att moralisera
mig, er matmors gast och vän?"
"Med den rätt, som kärleken till Malin ger mig."
"Nåväl, på hvad satt tänker ni förmå mig att
respektera denna tvetydiga rätt?"
"På detta sätt!" utropade jag ursinnig öfver hans
försmädliga lugn och störtade öfver honom.
Doktorn var emellertid äfven i brottning mera
erfaren än jag förmodat, och det fordrades hela min
ansträngda kraft för att slutligen falla honom till*
golfvet. Upphetsad af striden och utan annan tanke
an att hämnas Malin, omfattade jag redan hans strupe
och skulle kanhända i mitt ursinne strypt honom, om
han icke med en förtviflad ansträngning fått los sin
ena hand, som han förut stuckit in mellan västen
och som jag fasttryckte, då jag låg med knäet emot
hans bröst.
Hastigt strök han ett par gånger helt sakta öfver
mitt ansigte; det var ett ögonblicks verk, jag kunde
icke hindra det och tänkte icke heller derpå.
Ögonblickligt kände jag en iskyla genomlöpa hela
min kropp, mina fingrar släppte maktlösa sitt tag, det
svartnade för mina ögon, jag kände att jag i min tur
kastades till golfvet och förlorade med detsamma allt
medvetande.
Den första känsla jag derefter kan påminna mig,
var den ljufvaste mitt hela langa lif skänkt mig.
Ack, för mycket ljuf att vara jordisk, flydde den, på
samma gång mitt medvetande återförde mig till jorden.
Man talar om att röna en försmak af himlens sällhet;
om man verkligen kan tillåta sig ett sådant uttryck,
sa ar det utan tvifvel då man vaknar ur en lang
sjukdom eller en djup vanmakt, då alla grumliga
minnen och passioner flytt, då själen icke ännu känner
kroppens band, utan stilla och heligt njuter af dens
åsyn och närhet som den älskar, då dess bild speglar
sig i vårt öppna öga, för att sprida sin ljufhet genom
hela vår varelse, liksom det gyllne molnet speglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
