Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
409
sig i fällan och genomdränker dess lugna vatten med
sitt guld.
Jag kände varma tårar på mitt ansigte, jag öpp-
nade mina ögon och Malins ögon sågo in i mina; jag
tänkte och mindes ingenting, jag kände blott hennes
närvaro sa som man känner solstrålarne en vårdag.
Ännu några ögonblick och hon var försvunnen, och
minnet, smärtan, verkligheten stodo framför mig; jag
var fullkomligt vaken och försökte resa mig upp.
"Ligg stilla, kära Jakob," sade min mor, som satt
bredvid mig; jag suckade och föll tillbaka emot kudden,
under det mina blickar långsamt och mekaniskt ofverforo
mitt tarfliga rum och .stannade på några medikaments-
flaskor på ett bord vid sängen.
"Ack! Jag tyckte Malin var härinne?" mumlade
jag omedvetet och tillslöt ögonen.
"Ja, hon var sa också, stackars barn; hon ville
se dig ännu en gång innan..."
"Hvad? Var det sannt? Drömde jag icke? Var
hon verkligen här? Ah? Jag mins nu, jag var hos
doktorn, berätta mig nu allt; hur har jag kommit
hit, säg?"
Jag hade åter rest mig upp, och den arma gum-
man, förskräckt öfver min häftighet och ångrande sin
egen oförsigtighet, visste icke hvad hon skulle svara.
"Det var i natt och nu ar det full dager."
"Det var för tjugo nätter sedan, min stackars
gosse, fast du icke haft ett redigt ögonblick sedan
dess; men lägg dig nu ned igen, sa lofvar jag berätta
dig hvad som passerat sedan dess."
Alldeles utmattad, med svettperlorna på pannan
föll jag ned igen och fäste sa bedjande ögon på min
mor, att hon ansåg klokast att hålla sitt löfte.
"Jag var i doktorns rum," började jag sjelf för
att påskynda henne, då hon tycktes besinna sig.
"Ja, herre Gud, det var du visst; jag ville icke
nu banna dig, men ,hur i herrans namn kunde du
komma dit midt i natten?" vidtog hon, men fortfor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
