Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åter fördes samtalet något tystare af doktorn,
men af hennes svar trodde jag mig förstå, att hans
återresa egentligen var en flykt och att hans konster,
hurudana de än måtte varit, nu stält honom i någon
ledsam beröring med rättvisan, hvarför hans besök
måste bli helt kort. Att hennes nåd var intresserad
af hans räddning, hördes tydligt, och att doktorn ämnade
draga fördel af detta intresse, antingen hans fara
nu var diktad eller verklig, var lätt att förstå.
Jag hörde hennes nåd uppläsa klaffen till sin
pulpet, der hon förvarade sin kassa; jag visste
fullkomligt huru stor denna kassa var och att den för
tillfället var rätt ansenlig. Emellertid var den snåle
italienaren icke nöjd dermed och man tvistade nu om
juvelerna. Då emellertid denna tvist tycktes öfvergå
till verkligt våld, ryckte jag upp dörren och sprang
fram, glömmande den utgång min förra strid med
denna varelse fått, förtjust att få en anledning att
ännu en gång komma honom inpå lifvet.
Det var då, som den scen spelades, hvilken en
besynnerlig hägring af det föregångna visat er i dessa
gamla rum.
Doktorn, som redan höll detta skrin mellan sina
händer, släppte det för att försvara sig.
Han ihågkom ännu mitt tag om sin hals, och
fruktande ett da capo samt kanske varnad för dolkar,
gömda i rockärmen, tog han sin tillflykt till det
hexmästar-grepp ni såg.
Förbryllad och förskräckt öfver de lågor, som
slogo emot mig, ryckte jag min matmor med mig och
flydde ur rummet.
"Men skrinet? Ni lemnade det qvar?" utropade
Konrad lifligt, då gubben tystnade.
"Jag lemnade det verkligen qvar, och doktorn
gjorde detsamma, sedan han likväl först utplundrat det.
Han var försvunnen utan att någon sett honom lemna
huset, och deraf kom en sällsam tro, som ännu icke
försvunnit, fortplantad genom de tjenare, som då funnos i
huset, att den mystiske doktorn ännu finns qvar der uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
