Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
EN JAGARES HISTORIER.
Lina, sa har hon kanske tyckt honom vara en pojke
om fjorton ar?"
"Nej, tant, jag bekänner, att jag alls icke tänkte
på hans ålder; jag rönte ett sa obehagligt intryck af
hans skarpa, svarta ögon, att jag omöjligt vågade be-
trakta honom, utan såg rakt i golfvet, under det han
talade vid Therese," sade öfverstinnans yngsta dotter.
"Hvar kunde du träffa honom, Julie? Han har
just icke synts i societeten ännu?" frågade Therese.
"Låt mig först dricka ur min kaffekopp, sa skall
jag berätta sedan. Se sa, jag hade i går gjort en
temligen lång promenad, medan friherrinnan tog sin
middagslur. Jag var helt ensam och gick sa fördjupad
i läsningen af Onkel Adams "Pastorsadjunkt", att jag
glömt hur länge jag varit borta."
"Det ar då en alldeles egen talang, som Julie
har, att kunna läsa gående," sade friherrinnan af-
brytande.
"Jag tittar upp och vill se på min klocka; den
var försvunnen, jag hade tappat den; kedjan var
sönder. Jag blef naturligtvis mycket bestört och ledsen,
och vande genast om för att söka den. Då jag gått
ett stycke, långsamt och med ögonen ständigt fästade
på marken, hör jag steg bakom mig, men som jag alls
inte intresserade mig for annat an att återfinna hvad
jag förlorat, såg jag mig icke om, förr an en klar rost
sade till mig med en främmande och besynnerlig
brytning:
"Er klocka ligger der borta på andra sidan grin-
den, straxt vid den stora stenen, der ni satt."
"Jag spratt till och vände mig om. Det var en
lång, mörk karl, elegant klädd, om femti ar, med ett
behagligt" utseende, som, promenerande liksom jag,
upphunnit mig och nu saktade sina steg, då han kom-
mit bredvid mig.
"Ursäkta om jag skrämde er, men jag såg er oro
och hur ängsligt ni sökte," fortfor han lyftande på hatten.
"Jag tänkte icke straxt på att hans ord voro bra
besynnerliga, då han kom från motsatt håll och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
