Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARM OKS SKRIN. 461
icke kunnat passera det ställe, der jag nu påminde
mig att jag verkligen hvilat några minuter. Jag trodde
först att vi voro tillräckligt nara för att kunna se
föremålet för min oro, men hvarken grind eller sten
syntes till. Helt förundrad såg jag frågande på honom
och visste icke hvad jag skulle tänka, då han tillade:
"Vi komma straxt dit," och började sedan en likgiltig
konversation om trakten, om Sveriges natur, klimat
och dylikt, som stadfäste min första tanke att han var
utländing. Allt hvad han sade hade något sa originelt,
sa olikt de vanliga fraser man hör upprepas mellan
personer, som icke känna hvarandra, att jag blef helt
intagen deraf, och då han slutligen gjorde några an-
spelningar på min egen person, med en säkerhet som
om han känt mig ifrån min barndom, och bland annat
sade mig artigheter öfver min takt och mitt förstånd
att icke längre vilja synas ung, att erkänna mina fyrti
ar och uppföra mig i öfverensstämmelse dermed, sa
visste jag icke om jag skulle skratta eller känna mig
stolt öfver denna sällsamma kunskap och förtrolighet
a-f en främling. Jag hann emellertid icke säga ett ord,
innan han sade mig just hvad jag tänkte, och bad
mig sa hjertligt och_ behagligt ursäkta ’cen gammal
man", som fått en vana att ibland, då han råkade
personer som intresserade honom, säga sin mening rent
ut, att jag omöjligt kunde visa mig förtretad.
I detsamma passerade vi grinden, och jag som
nästan, för min förundran öfver min originella be-
kantskap, glömt mitt förlorade ur, erinrade mig det
nu, ’och tittade öfverallt omkring stenen der jag suttit,
för att återfinna detsamma. Det skulle likväl troligen
ligga der ännu, om icke min följeslagare hade med
foten undanröjt grenarne af en stor halftorr enbuske,
som växte bredvid, och visat mig hvar det låg, helt
och hållet doldt under busken."
"Men, kära Julie, det der ar ju orimligt. Hur
kunde han veta hvar din klocka låg, då han icke
varit med dig, när du tappade den?" sade Therese
misstroget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
