- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
474

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

474

KN JAGAKES HISTORIER.

hans öfverläpp och det vårdslösa i hans hållning voro
alldeles icke öfverensstämmande med en väl uppfostrad
betjents.
Då han passerade en krökning af vägen, spratt
han till vid bullret af några rasslande grenar innanför
gärdesgården till venster, och kastade en hastig och
rädd blick ditåt; men lugnade sig genast, och knytande
handen emot bröstet, med ^en vredgad rynkning af
ögonbrynen, tycktes han harmas Öfver sin besynner-
liga lättskrämdhet, sa mycket mera, som han icke kunde
upptäcka någon lefvande varelse. Der innanför mellan
granbuskarnes grenar och gärdesgårdens springor tin-
drade likväl ett par skarpa, bruna ögon, som bespejade
vandraren på vägen med ihärdig noggrannhet, sa länge
han syntes.
Den som på detta sätt betraktade honom var en
qvinna om femtio ar, med grofva drag och mörk hy,
af ett rått och motbjudande utseende; hon hade bred-
vid sig en uppslagen stor låda, hvars innehåll: band,
knappar, nålar, halsdukar, och dylikt, hon syntes varit
sysselsatt att ordna eller öfverräkna, men hvaruti hon
af brutits genom åsynen af mannen på vägen.
"Jag ger mig f-n på att det ar Frans. Sa sannt
jag lefver, ar det icke Frans Thorson," mumlade hon
sakta for sig sjelf, läggande den ena af sina stora hän-
der i den andra af förvåning och tittande uppmärk-
samt efter den gående.
Hon besinnade sig ett Ögonblick, men i det nästa
sammanrafsade hon sitt handelskram, spände igen rem-
marne öfver lådan, kastade den på ryggen och genom-
trängande buskarne, som doldt henne åt landsvägen,
kom hon fram till gärdesgården, klef öfver den och
stod nu på den dammiga vägen.
Mannen, som ännu gick mycket långsamt och lik-
som obeslutsamt, ty han stannade ibland alldeles stilla,
hade icke hunnit långt, och efter några minuter hade
hon hunnit upp honom.
Vid det lätta bullret af hennes steg i sanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free