Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FA KM OK S SKRIN.
479
"Ah, det skedde på ett eget vis. Det var i .Norge;
der finns en stad som heter Kristiania; han ar just
icke sa stor, men der var en marknad som dugde; sa
många fria skojare och muntergökar har jag aldrig
sett på ett ställe, också råkade jag straxt i klammeri
med dem, och lät förleda mig till en dumhet, som sa
när gifvit mig respass hem igen. Det var icke vardt
att göra sig till hund för ett sa litet ben, men saken
var att deras bränvin ar mycket ettrigare an vart;
jag talte icke riktigt vid’et; hade jag varit riktigt klar,
sa hade det aldrig händt. Det var, ser ni, frågan om
en gammal klocka," tillade Thorson med hviskande röst,
och lutade sig småskrattande intill qvinnan, synbarli-
gen gifvande vika för det oemotståndliga nöje han
kände att meddela sig till en gammal vän, som full-
komligt sympatiserade med honom. "Det skrapet var
icke vardt fem riksdaler, men det var sa lustigt att
tuska med bonddrumlarne; jag låtsade taga den, men
smusslade den i stället an i den enas fickor och an i
den andras, och då egaren ville ha reda på den och
antastade mig, sa beskylde jag en annan att hafva
den, och som han an hittade på den hos sig sjelf, an
hos en annan - ni vet att jag var lite slängder i
fingrarne - sa blef ett larm och en villervalla, som
väckte uppseende. Hela bondhögen kom i lufven på
hvarandra, och derunder ämnade jag smyga mig min
väg med klockstrunten, men då började kanaljerna
skrika efter mig som kråkor och mycket säkert hade
jag råkat i någon förargelse, om icke i samma ögon-
blick, som jag vände omkring i ett gathörn, en herre
kommit rakt emot mig. Han spände ett par ögon i
mig, som jag aldrig sett maken till, och fattade mig i
armen. Jag tyckte hans hand var sa mjuk som en
svamp, men ändock var det som jag blifvit förlamad;
jag kunde icke komma ur fläcken, jag tyckte fötterna
sutto fast vid gatan i detsamma. Jag kan icke säga
om det var det norska bränvinet, som slog mig sa i
hufvudet, eller hvad det var, men jag kände mig rik-
tigt sjuk. Jag trodde det var sjelfvaste polismästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
