Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUMOES SKRIN. 485
"Nej, jag var sa nykter som jag ar i denna stund;
dessutom kunde jag väl icke gå full i ett par dar utan
att smaka en droppe. Ser ni, sa snart jag kommit
upp i hans rum, sa sa han till mig sa här: "Hor på,
min gosse, jag behöfver just en sådan karl som du ar;
jag vet till punkt och pricka hur det hänger ihop med
dig," och sa sa han mig i en handvändning en hop
saker om allt hvad jag både tänkt och gjort, som jag
sa er nyss. "Det der kan nu icke andras," fortfor
han, ’men du vet val, att du får betala det en gång;
likväl sa länge du stannar hos mig, skall ingen kröka
ett hår på ditt hufvud. Att börja med, sa skall du
sälja några hästar åt mig präktiga, dyrbara hästar -
det ar dina hästar, förstår du; du talar och handlar
som om du rådde om dem; men endast, såsom jag har
sagt dig förut, för att kunna se ut for en hederlig och
ordentlig hästhandlare, måste du få ett annat utseende.
Der inne i kammaren bredvid, finner du andra kläder;
snygga dig nu fort, jag1 kommer in till dig om en qvart."
Jag gjorde som han sa - for jag var alls inte miss-
nöjd med det der - tog på mig de kläder jag fann
der inne; de voro sa tjockt stoppade med bomull eller
hvad det var, sa att jag såg ut som en prost, och
fina och vackra dessutom. Jäg hade knappt hunnit
bli i ordning, förrän professorn kom in; han hade
tvenne flaskor, en liten burk och en kamm i handen,
’ * ’
och sedan han befallt mig att sitta ned på en stol,
började han smeta mig i synen kors och tvärs, och
pomada och kamma mig, alldeles som en ordentlig
perukmakare. Jag satt liksom och skämdes, för aldrig
i min lefnad hade någon kammat mig i håret på annat
sätt an med alla fem, sa att hårtofsarne flögo omkring,
såsom den förbannade käringen gjorde, hvilken jag var
hos som litet barn. Nå, ändtligen sa var jag färdig;
professorn betraktade mig noga och lät mig sedan stiga
upp och betrakta mig i en stor spegel. Och, vet ni
hvad, jag blef sa förbluffad, att jag på en lång stund
icke kunde få klart för mig, att det verkligen var jag
sjelf som syntes der. Och för att känna igen mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
