Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
EN JÄGARES HISTORIER.
inåste jag se på det stora ärret här på näfven, som
den kanaljen Håkanson skar mig en gång, ni vet, för
det var rakt det enda, som var sig likt."
"Hur såg ni då ut?"
"Ah, jag såg ut som fan sjelf; nej, det var då
orätt, jag såg ut som en riktig hederspascha, liten och
välmående, för jag hade blifvit mycket kortare, tyckte
jag, med mörkgrått hår och svarta ögonbryn, och gam-
mal sen; jag såg väl ut att vara sextio ar." - "Nå,
tror du någon af dina gamla vänner eller fiender ska
känna igen dig nu?" sade professorn, skrattande åt
min förvåning. - "Nej, min själ; nu skulle jag kunna
dricka brorskål med sjelfva Jeederin och hela hans
anhang," sade jag. Och aldrig i min lefnad har jag
känt mig sa lätt om hjertat. Ja, vet ni, madam Sellin,
jag tror jag skulle blifvit hederlig karl, om jag fått
behålla mina sextio ar, min grå peruk och min stora
mage."
"Ha, det der förefaller mig ofantligt besynner-
ligt," sade madamen, som med öppen mun och lifligt
intresse åhört hans berättelse.
"Yänta då, ska ni få höra det som jag tyckte
inte vara sämre. Professorn tog mig nu under armen
och vi gingo ned på gården; der fanns ett «tort stall
och derinne en fyrtio eller kanske flera hästar. Ni vet
att jag tjenat både hos en hyrkusk och en åkare, sa
att jag förstår mig någorlunda på hästar, som jag alltid
tyckt om. Bland alla de här kreaturen fanns ingen,
som var värd öfver trehundra riksdaler; de flesta voro
gamla eländiga krakar, magra och fulla af spatt, och
jag trodde derför att karlen var galen, då han präg-
lade uti mig priset på hvar och en, ett pris som man
väl borde vara ifrån sina sinnen för att betala. Jag
sade honom också detta, men han småskrattade bara,
och påstod att det skulle gå som en dans att sälja
dem; att många spekulanter redan funnos och att här
var fullt af folk, som voro komna endast för att köpa
hästar, och att inga goda hästar funnos på marknaden
mer an dessa. Jag brydde mig icke om att motsäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
