Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
EN JAGARES HISTORIER.
brant trappa. Under all den tid jag var inne. hos
menniskan, måste både hon och jag skrika oss hesa
för att kunna höra hvarandra, ty en barnunge i rum-
met näst intill skrek oupphörligt af alla krafter. Jag
skulle emellertid icke gjort någon egentlig reflexion
deröfver, om icke symamsellen hade, liksom till ursäkt
för oljudet, sagt: "Det bor en stackars menniska här-
inne, som legat sjuk länge, och aldrig gör barnen
annat an skrika, efter modern icke kan se efter dem,
förstås. Hennes man ar en rumlare, som sällan ar
hemma, och när han någon gång kommer, sa ar han
lite halfsmord. Det ar nog herrskap bevars, han ska
vara landtmätare, och för en månad sen for han ut
åt landet för nfjjon förrättning, som han sa; men
hustrun får han väl aldrig se mera, om han icke
skyndar sig bra, ty hon dör val innan dess." Ordet
landtmätare påminde mig om Charlotte, och jag kände
mig riktigt altererad, när jag efterfrågade den sjukas
namn. Det var mycket riktigt hon, och du kan före-
ställa dig mina känslor dervid. #ag gick naturligtvis
in genast, och jag glömmer aldrig del intryck jag
rönte. Jag önskar att alla romaneska flickor i verlden
som trp att man lefver af kärlek och vader och vind,
hade sett detta mörka fuktiga rum, smutsigt och
ovårdad t, denna tomhet och torftighet öfverallt, dessa
stackars små smutsiga och magra barn, hvaraf det
yngsta skrikit sig trött och somnat på golfvet, och det
andra ännu gråtande satt uppkrupet i en eländig säng
bredvid modern, som lyckligtvis icke mera hvarken
såg eller hörde dem, ty hon var död. En madam kom
in i detsamma, och sedan hon förundrat och be.skärmat
sig öfver den döda, försäkrade hon mig att hon brukat
"titta till" Vien sjuka frun och barnen, men att hon
just i dag icke fått tid att gå in förrän nu, och lifligt
deltagande - i anseende till min närvaro - tillbjöd
sig att taga barnen in till sig sa länge." Tant Beate
Marie tystnade, och Agatha syntes verkligen rörd af
hennes helsosamma berättelse för unga flickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
