Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
EN JÄGARES HISTORIER.
gjort dig både döf och stum?" sade magistern ifrigt,
och strök upp sin hvita lugg i en styf spets öfver den
fnassliga pannan.
"Nej, jag vet verkligen inte hvem hon ar," sva-
rade Konrad, ovilkorligt hänförd af samma beundran
som lifvade hans vän.
"Har du aldrig sett henne förr?"
"Jo, för ett par timmar sedan såg jag henne
komma; men insvept i hufvor och kappor, som hon
var, kunde jag icke uppfatta hennes skönhet; hon ar
verkligen beundransvärd."
"Ah! Gottlieb, Gottlieb!" utropade magistern all-
deles utom sig. Och hvar och en tänkte eller sade
detsamma, mer eller mindre enthusiastiskt; ty den vackra
italienskan var af denna strålande och förbländande
skönhet, som ar öfver alla anmärkningar, som genom
lifligheten och friskheten ännu mera an genom dragens
regelbundenhet hänför och berusar.
Hon var klädd i en grekinnas pittoreska och
vackra drägt, kanske mer dyrbar och smakfull an tro-
gen, och hennes förtjusande ansigte, omgifvet af det
svarta håret, hvars glans ännu mera förhöjdes genom
de skimrande perlorna och glindrande små guldmynten
kring hennes hufvudbonad, framtittade liksom ifrån den
sky, som den långa slöjan bildade bakom henne.
Båda dessa personer, som nu, lifligt samspråkande,
vandrade framåt, skulle val kunnat väcka uppseende
i en talrikare och mera lysande societet an der de nu
befunno sig.
Professorn presenterade sin vackra landsmaninna
för några af de äldre damerna, och nu satte hon sig
ned bredvid den gamla friherrinnan Himmelsheim, som,
oaktadt sin ålder, likväl var den tongifvande i det
förnämsta kotteriet vid brunnen.
Konrad och hans Upsalavän trängde sig nu fram
emellan de valsande paren, den ena för att på närmare
håll granska den intressanta främlingen, den andra för
att beundra hans följeslagerska; och Konrad var rätt
nöjd, att deras intresse icke hade samma föremål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
