Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN.
505
han säkert blifvit litet förbryllad och generad af detta
Det var temligen sent, då Konrad kom upp på
den improviserade balen. En nyss ankommen vän, en
ung magister, som han helt oförmodadt stött på, hade
uppehållit honom, och för att undgå dennes skämt och
frågor rörande den otålighet han visat, hade Konrad
nödgats öfvervara dennes toilett, invänta och åtfölja
honom.
Nu stodo ändtligen de båda herrarne inom dörren
till salongen och Konrads ögon flögo sökande omkring
rummet, der alla de unga damerna uppenbarade sig i
mer eller mindre lyckade kostymer för hans Ögon,
utan att han ännu fått sigte på sin kusin.
I detsamma slogos dörrarna upp midtemot i andra
ändan af salen, och magistern gaf Konrad en sa äkta
och veritabel studentknuff med armbogen, att han tog
ett steg åt sidan och helt förargad såg upp, för att
besvara hans fråga, hvilka de inträdande voro.
Det var professorn, som Konrad nu först återsåg,
sedan han sett honom genom fönstret om qvällen på
gästgifvaregården. Men icke sådan han sett honom
då, eller om natten i drömmen, utan snarare sådan
Jakob beskrifvit honom, ung, elegant, liflig och vacker.
Hvar voro nu ’de sextio åren, det gråsprängda håret,
den stela hållningen och det hemska och listiga leen-
det. Det var samma man, men vid tretio års ålder.
Konrad kände en ovilkorlig häpnad och en viss
kyla smyga öfver sin kind, på samma gång hans nyfi-
kenhet och intresse ökades. Och sa ihärdigt hängde
hans blickar fast vid professorn, att han helt och hållet
förbisåg det fruntimmer han förde vid armen.
En ny och ännu kraftigare knuff af hans vän
ryckte honom likväl ur hans förvåning, och underrät-
tade honom, att han ännu icke tillfredstält hans nyfi-
kenhet, en nyfikenhet som helt och hållet gälde damen
och icke kavaljeren, som ledsagade henne.
"Aldrig i min lefnad har jag sett maken till qvinna.
Vet du då icke hvem hon ar, eller har förtjusningen
Claude Gerard. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
