Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
EN JAGARES HISTORIER.
Stein sträckte armarne med passionerad häftighet
emot det föremål han tyckte sig se och reste sig upp.
Italienaren tryckte honom tillbaka ned i soffan
och hviskade:
"Stilla er! Kom ihåg att det ar blott skuggor af
det förgångna, som ni ser."
"Nu äro de försvunna. Jag ser ingenting," suc-
kade baronen och sjönk ned. "De sväfva åter som
dimmor öfver hvarandra, jag kan ingenting urskilja,
nu smälta de darrande och obestämda tillsammans, nu
klarna de och koncentrera sig till bilder, men jag kän-
ner icke dessa föremål. Jag har aldrig sett denna
trakt. Det ar en skog, en smutsig landsväg går der-
igenom, trädens toppar böja sig för blåsten och regnet,
der går en qvinna mycket långsamt och matt, hon ar
nedsmutsad och illa klädd, hon bär ett barn i sina
armar, nu stannar hon och ställer sin börda ned på
vägen, gossen tycks vara sjuk, han kan icke stå, han
hänger sig fast i hennes kjol. Jag ser icke deras
ansigten. Nu kommer någon åkande; det ar en bond-
dräng, som kör i full fart med en tom vagn; hän ar
rusig, qvinnan närmar sig, hon tycks ropa åt honom,
han ser dem icke, hjulet går öfver dem, de falla. Det
ar blod på gossens kläder. Qvinnan reser sig, hon
upplyfter barnet; nu ser jag deras ansigten. O, min
Gud! Det ar Charlotte och Henrik! Henrik!"
Baronen utropade åter detta namn med sa myc-
ken smärta, att en annan an Testa skulle känt sig
rörd deraf.
"Det ar åter mörkt. Jag ser ingenting. Jo, det
ar de mörka kala väggarne i en torftig stuga; nu |
urskiljer jag Spiseln der borta, några trästolar och en
säng. Det ar ett otydligt föremål, som... Ah, det ar
ett lik ... en död qvinna . . . Jag Mnner att det ar hon,
offret för min passion, min egoism och mitt lättsinne,",
sade Stein långsamt och sorgset, samt stirrade fort-
farande på väggen framför sig. "Hon ar då död, men
der på golfvet nedanför sängen rör sig ett annat före-
mål. Det ar en gosse. Kan det vara Henrik ? Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
