Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN. 527
ar nu äldre, men hur blek och mager; dessa trasiga
kläder, dessa förgråtna ögon ... Jag igenkänner honom
Hkräl. Ack, sådan har jag i min inbillning redan
hundra gånger föreställt mig honom! Ja, ja, det
ar han."
Den gamle mannen for med handen öfver ögonen,
men fortfor efter några minuter med samma röst, öm-
som häftig och brådskande, ömsom långsam, låg och
drömmande, liksom om orden halkat öfver hans läppar
utan hans medvetande och vilja.
"Mod, mod! Jag skall slutligen träffa honom och
alla hans barndoms lidanden skola bli ersatta. Se der
ser jag en skog, månen skiner mellan granarne. Hur
vackert detta landskap ar! Der smyger en figur emel-
lan trädens stammar, han har en bössa under armen;
nu stannar han bakom en stubbe, han undersöker
geväret, han ser på knallhatten, nu lyser månen på
hans ansigte, det ar icke Henrik, men det ar likväl
min son, jag igenkänner honom alltför väl, den arme
Frans! Hvad tänker han val göra midt i natten?"
Baronen andades tungt, hans panna var blek och
fuktig, hela hans själ låg i hans ögon, som skarpt och
ifrigt syntes följa de föremål, hvarom han talade.
"Det sväfvar fram en annan figur på gångstigen,
som slingrar sig mellan stenarne. Nu ar den fullt
synlig i månskenet. Der ar Henrik, min son, mitt
älskade barn! Hur vacker han har blifvit! Men hur
sorgset och blekt hans ansigte ar! Han lutar ned
hufvudet, han går ’långsamt framåt. Ah! hvad ? Frans
lyfter bössan till ögat.. . Henrik faller ... Han ar död.. .
Den ena brodern har mördat den andre. Han släpar
bort honom. Håll! Olycklige! Ah!..."
Den gamle Stein hade störtat upp och sjönk med
utsträckta armar afsvimmad ned på golfvet.
Några dagar efter den qväll, då Konrad både i
balsalongen och i spelrummen varit en tyst och overk-
sam åskådare, vandrade han långsamt framåt vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
