Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMORS SKRIN.
529
hvilken han icke talat ett ord, hade likväl sa tydligt
visat honom sin bevågenhet, att det blott berodde på
honom att mottaga den rol man bjöd honom.
"Den svarta fogeln" hviskade i detta ögonblick
till honom, liksom till Frithiof, sina onda råd:
"Försumma icke den lycka som vinkar dig! Njut
af den stund som ar, den kommande tillhör dig icke!
Det ar god tid att älska Agatha, som du vill egna
hela ditt lif. Några stunder, offrade åt nöjet och
berusningen, äro intet brott emot den du älskar."
Har vanlig ar icke denna advokatyr hos sinnen,
som i grunden äro ädla, ty män af det vanliga slaget
behöfva icke ett ögonblick motivera en dålig handling,
de följa sina låga och lumpna passioner utan reflexion
och utan tvekan. Konrad var högsinnad, ofta ända
till romantiskt svärmeri - åtminstone efter Frankes
mening - men han var tjugu ar och hade denna
ålders varma blod och liflighet, och frestelsen var gan-
ska stor att blifva hjelte i ett äfventyr af detta slag.
Just som han med lågande kinder och ögonen
sänkta emot marken långsamt vandrade framåt, väckte
bullret af en vagn honom ur hans farliga tankar.
Hån såg sig om, .och i samma ögonblick var
vagnen midt framför honom, och han befann sig ansigte
mot ansigte med den förledande qvinnan.
Hon åkte med öfverstinnan S. i Lennitz’ vackra
ekipage, och egaren sjelf satt midt emot henne på
baksätet. Då vagnen passerade förbi Konrad, lutade
hon sig framåt, vinden förde undan hennes slöja och
han kände åter strålen af hennes blick liksom brän-
nande flyga öfver sitt, ansigte; och då han bländad
nedslog ögonen, låg den stora bukett af dahlier och
reseda, som hon hållit i handen, framför hans fötter.
Konrad lutade sig ned och upptog den. Vagnen
var redan långt borta, han stannade villrådig; det före-
föll honom, som om han handlade bäst, om han kastat
långt ifrån sig dessa oskyldiga blommor, hvilkas doft
innehöll ett sa farligt och berusande gift.
Claude Gerard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
