Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
EN JAGARES HISTORIER.
der han befann sig och för att derefter bättre kunna
rikta sina steg. Då skimrade hastigt ett matt röd-
aktigt ljussken fram emellan träden.
Konrad studsade; här fanns ju ingen bebodd koja
i närheten. Kanhända var det blott en synvilla, ty
nu syntes ingenting.
I alla fall borde han vända sina steg åt detta
håll, ty antingen hade gumman ratt, att ljus lyste ur
den gamla stugans fönster, eller hade han kommit åt
en annan sida, der folk bodde och der han kunde få
en vägvisare genom skogen.
Knappt hade han också tagit några steg framåt,
förrän den bleka ljusstrimman åter syntes, och Konrad
skyndade sig sa mycket som möjligt, af fruktan att åter
se den försvinna och att förlora denna ledstjerna.
Man kan sällan bestämma afståndet emellan sig
sjelf och den ljusstrimma man ser i mörkret framför
sig, och Konrad tyckte att han, oaktadt sina hopp
öfver stenar och stubbar för att närma sig detsamma,
ständigt hade det lika långt ifrån sig. Ett ögonblick
föll det honom in att han villades af en lyktgubbe,
en af dessa små bleka strimmor, som irra hit och dit
öfver kärr och moras i höstnätternas dimmor och som
i bondfolkets sagor och poeternas inbillning spela en
sa stor roll, då han hastigt med blickarne på ljusskenet
och glömmande att se på marken framför sig stötte
hufvudet hårdt mot en stubbe och föll baklänges.
Då han reste sig upp, var han nära att tro sig
i sällskap med ett af dessa spöken, hvarom granris-
gumman talat, ty ett mörkt föremål stod liksom lutadt
öfver honom, men han fann att det var en halfrutten
och lutande grindstolpe, hvaremot han hade fallit.
Han såg sig omkring och Öfvertygades genast att han
ändtligen påträffat den gamla öfvergifna stugan, hvilken
mörk och otydlig framskymtade mellan en- och gran-
buskarne, som växt upp omkring dem. Den låg på
en liten bergsluttning, och de till hälften nedrasade
murarne lemnade den grå och sotiga skorstenspipan
synlig ett långt stycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
