Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARMOKS SK HIN. 593
Förvånad öfver denna oväntade tillfällighet, stan-
nade han villrådig om han skulle begagna sig af denna
omständighet och fortsätta barnets förföljelse, eller
vända om och gå sin vag, då låga och q väfda snyft-
ningar i förening med häftiga halfhöga svordomar och
hotelser genom dörren nådde hans öron.
Sakta och försigtigt öppnade han den litet mera,
men derinne var fullkomligt mörkt och ljudet af den
grofva vredgade rösten aftog småningom och tystnade
slutligen alldeles, liksom barnets gråt.
Konrad tvekade om han skulle gå in. Hvad hade
han väl här att göra? Alldeles ingenting, svarade
hans. förnuft. Möjligen skulle han endast råka ut för
obehagligheter, men emellertid händer det ganska ofta
att man företager sig saker tvärt emot all rimlighet
och utan alla skäl; man känner en oemotståndlig lust
derför; det ar nog, och denna böjelse följde Konrad.
Det fanns ingen menniska i den smala backen,
gatan var öde och tom i detta ögonblick, ehuru klockan
i tornet uppöfver nu slog endast tio. De ruskiga,
rödbrusiga eller grågula och pussiga figurer, som om
dagen bruka, hvilande på sina bårar i rad utmed mot-
satta väggen, vistas här, svärjande, skämtande, grälande
eller halfsofvande, hade nu aflägsnat sig for att öfver-
lemna sig åt sömnen i sina mörka kyifen. Konrad
kunde icke upptäcka en lefvande varelse och smög sig
hastigt in genom den olästa dörren.
Inkommen stannade han och lyssnade. Intet ljud
hördes, det tycktes ingen menniska finnas i närheten,
men han besinnade sig ännu, innan han vågade röra
sig ur fläcken, ty han hade flera gånger observerat
dessa små hålors inre beskaffenhet; fullproppade med
skräp, som de äro, skulle man hafva ganska svårt ätt
taga ett enda steg utan buller, äfven vid dager, och
detta var troligen omöjligt i det fullkomliga mörker,
som nu omgaf honom.
Också hade han icke hunnit mera an på försök
lyfta den ena foten innan han föll framstupa i en stor
gryta, en invalid som, lutande på sina snedt af&lagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
