Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PABMOBS SKRIN. 627
vaktknektar gingo tysta som spöken på sina mjuka
filtskor, och tvenne personår närmade sig hastigt. Den
ene var befälhafvaren för bevakningen och den andre
en lång karl, insvept ända upp till ögonen i en vid
ytterrock, sa att det enda man kunde se af hans
ansigte var ett par tjocka, svarta ögonbryn och tvenne
mörka och lysande ögon.
Han stannade tyst vid fångens cell och befälhaf-
varen gjorde lika tyst ett tecken åt vaktknekten att
öppna dörren.
Denne tvekade emellertid att mottaga nyckeln,
som räcktes honom, och mönstrade förundrad den hem-
lighetsfulle främlingen från hufvud till fot.
"Oppna dörren, Larsson! Herr pastorn här har
direktörens skriftliga tillåtelse att slippa in till fången,
för att tala med honom huru länge han behagar,*’
sade befälhafvaren med hviskande röst och lemnade
nyckeln åter till den försigtige vaktknekten, som ändt-
ligen närmade sig dörren.
"Jag skall stanna straxt utanför, ty pastorn kunde
nog behöfva någon hjelp. Han ser alldeles vild ut
derinne," sade Larsson lika tyst, under det han satåa
nyckeln i låset, med ett tydligt frågtecken i sin rost
vid ordet "pastor".
"Det ar öfverflödigt, min van, du kan gå sa långt
du behagar. Han skall hvarken rymma eller företaga
sig något vådligt, hvarken för sig sjelf eller andra, sa
länge jag ar här," svarade främlingen med öfverlägsen
ton och en utländsk brytning i uttalet.
Vaktknekten Öppnade dörren, bugade sig, lat honom
passera och stängde mycket noggrannt efter honom igen.
"Nå, hjelp dig sa godt du kan; om du blir strypt,
sa ar det icke mitt fel," mumlade han derpå, och följd©
efter befälhafvaren, som aflägsäat sig några steg.
"Skulle det rara en prest, den der?" fortfor han
frågande i samma laga ton, då han upphunnit sin för-
män. "Han såg mig sa besynnerlig ut, den ena armen
på honom slängde som om den icke hängt fast, och
när han gick öfver tröskeln, sa skramlade det som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
