- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
640

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640

EST JAGARES HISTORIER.

’(.*!

»tillit"1’

...nu’;,«..

Tiden syntes honom oändlig, man borde ju längesedan
hafva af hemtat honom.
Med hvarje minuts dröjsmål ökades hans pinsamma
oro och ångest, de stego till en grad som förvirrade
hans sinnen och var nära att låta honom falla i
vanmakt.
Hvar taga styrka ifrån, att med värdighet och
lugn uthärda den förnyade tortyr, som förestod honom?
I tillfredsställelsen att följa sin öfvertygelse? Ack,
ja; men ett känsligt sinne behöfver ännu något
mera under förödmjukelser och smärta. Konrad hvi-
skade Agathas namn och reste sig upp med återvun-
nen kraft.
Se der hvad som kommer oss att uthärda det
yttersta, den exalterade ömheten för ett annat väsende,
en varelse, verklig eller tänkt. Vår själs förmåga att
älska, det ar den som ger den högsta styrka och det
högsta lif.
Ändtligen öppnades dörren, ändtligen stod han i
denna åter fullpackade tingssal, nästan utan att veta
huru han kommit dit. Alltsammans förekom ’honom
som en ängslig och oredig dröm, och denna föreställ-
ning ökades genom den djupa och långvariga tystnad
man iakttog. Hvad väntade man på? Hvarför bör-
jade man då icke dessa på hundra sätt framstälda
frågor, som han icke kunde besvara. Det mörknade
för hans ögon, svettperlorna framträngde på hans panna,
han måste sätta sig ned.
I detsamma öppnades dörren der nere, man ma-
kade åt sig och lemnade rum för någon som inträdde.
Detta buller var tillräckligt att verka en diversion.
Konrad andades åter och såg med förvåning en illa
klädd person framföras. Han gick fram ända till bor-
det och stannade midt framför Konrad.
Båda betraktade hvarandra ihärdigt; ett halft
medlidsamt, halft föraktligt leende syntes på den främ-
mandes ansigte, och en blixt af ovilkorlig glädje och
forhoppning flög öfver Konrads.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free