- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
652

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Farmors skrin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

652

EN JAGARES HISTORIER.

hvars fängelseluft jag sa länge andats ? Nej, nej! aldrig!
Då Franke skaffat mig denna anspråkslösa plats, har
han uppfylt min enda och varmaste önskan."

"När jag nu tänker tillbaka/’ fortfor Konrad, lågt
och tankfullt, "sa förefaller det mig som om jag varit
styrd af någon hemlig, oemotståndlig makt, alltifrån
den stund jag trädde inom detta gamla hus, min far-
mors forna ödsliga hem; som om denna gamla tyran-
niska fru ännu ur sin graf ville utöfva sin despotism
öfver sin sista ättling, och verktyget, medlet till denna
makt anser jag Testa, denna hemlighetsfulla främling,
detta sändebud ifrån grafven, vara. Le icke åt mig,
jag kan icke frigöra mig ifrån denna föreställning.
Ser du, jag tycker det ligger något onaturligt i mina
egna känslor och handlingar allt sedan denna tid, och
i synnerhet i den envisa kärleken till detta gamla
skrin. Sa snart jag blef fri, hvad tror du väl att jag
tänkte på? På dig? Nej, visst icke hälften sa mycket
som på detta skrin, och i fängelset sedan ... ständigt
skrinet. Huru fruktade jag icke, att det under ran-
sakningen kunde fästas någon vigt dervid, att det skulle
blifva . efterspanadt och upptäckt. Det tycks som jag
ingenting hellre skulle önskat, men nej, jag var lika
rädd och svartsjuk derom, som om dig; jag önskade
att ingen matte veta derom, ingen se eller röra det.
Nåväl, ändtligen var jag åter i Stockholm; och det
första jag gör ar att begifva mig dit, der jag sett det
gömmas. Jag hade suttit och väntat på att det skulle
bli mörkt, mitt sinne och mina tankar voro i en besyn-
nerlig spänning, då jag vandrade framåt till kyrko-
gården, smög mig in och gömde mig der. Under allt
detta förekom det mig, som om jag åter beredde mig
någon ny olycka, men likväl drefs jag framåt med en
infernalisk makt. Jag såg ljusen släckas i fönsterna
rundtomkring, utom i ett. Der var bal, dansmusiken
ljöd ned till mig, jag såg de dansande sväfva förbi,
jag tyckte mig stundom vara midt ibland dem och höra
deras prat och skratt sorla omkring mig, med ett ord,
jag var i en sinnesstämning, som kunde i denna stund

#>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free