- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
671

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lika så sväfvande, oklara och obegripliga för oss sjelfva,
som de äro starka och gripande. Jag hade med en
slags sällsam instinkt fattat aningen om en hemlighet,
ett äfventyr, förenadt med denne främling, och min
fantasi följde omedvetet den magnetiska och fängslande
kraften af denna aning, liksom jagthunden ofrivilligt
och blindt följer vildbrådets spår, som hans väderkorn
upptäckt.

"Jag försäkrar dig att det endast var åskan, som
jag länge hört mullra," sade löjtnanten, då han tittat
ut, liksom till svar på någon fråga eller förmodan af
hans kamrat inne i vagnen.

"Nej, hör du icke nu igen? Det är icke åskan,"
sade i detsamma den andre resanden, och jag såg
Harolds magra, gulbleka ansigte hastigt skymta fram
mellan de nedsläppta lädergardinerna.

"Jag hör ingenting annat än suset i grantopparna
och regnets plaskande," återtog Thure med en skymt
af otålighet i rösten; "huru länge vill du att vi skola
sitta här och lyssna derpå?"

"Då är du också döf. Det är ju rop, såsom af
menniskor i någon fara," fortfor Harold och reste sig
med häftighet upp i vagnen, lyssnande med örat vändt
emot vinden.

"Ja, på min ära, jag tror du har rätt, jag hörde
verkligen något buller," sade Thure uppmärksam, och
i sjelfva verket hörde äfven jag nu, då jag lyssnade,
ljud, som liknade otydliga rop och svordomar af flera
menniskor, ehuru på långt afstånd.

Regnet fortfor ännu, ehuru mindre häftigt, och
som skogen omgaf oss rundtomkring, var skymningen
så djup att, äfven om jag velat lemna mitt gömställe,
jag icke kunnat upptäcka hvad som tycktes passera så
långt derifrån.

Den enda fria plats jag kunde upptäcka på andra
sidan i skogen var en stor sandgrop, der den tunna
undergräfda jordskorpan på flera ställen var nedrasad
och i fallet hade blottat en mängd trädrötter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free