Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stubbar, hvilkas fantastiska former sågo sällsamma ut
i skymningen.
"Fördöme mig, tror jag icke att ropen närma sig.
Det felas bara att vi skulle blifva kallade till vittnen
i något bondgräl. Det är som jag sagt: om man nödvändigt
vill skaffa sig mödor och obehag, så bör man
begifva sig ut att resa," knotade löjtnanten.
En blixt, så klar att den tycktes sätta hela himlen
i låga, afbröt honom i detsamma och en knall,
som kom hästarne att segna ned till jorden af
förskräckelse, brakade genom skogen och upprepades af
ekot. I samma ögonblick lossnade en stor sten, som
hängt fast vid kanten af sandgropen, och rullade, följd
af en mängd sand och småsten, ända ned till diket
vid landsvägen.
De små skjutshästarne, alldeles bedöfvade af åskan,
ryckte endast på sig till tecken af sin förskräckelse.
"Men se! Hvad är det som flyger der?" utropade
kusken med häpen röst i detsamma och pekade med
piskan uppåt skogen.
De båda herrarne i vagnen och äfven jag vände
på samma gång våra ögon ditåt, men mörkret tillät
icke att urskilja annat an att något syntes röra sig
uppe vid kanten af gropen, på samma ställe der stenen lossnat.
En ny blixt upplyste för en sekund trakten rundt
omkring, och jag såg nu ett hvitt, oredigt föremål,
hvarom jag icke kunde fatta något begrepp, som tycktes
sväfva i luften öfver bråddjupet.
Harold hoppade i detsamma ned fram vagnen,
hvars dörr han slog igen efter sig.
"Ämnar du gå att förvilla dig i skogen, så få vi
väl sitta här hela natten," sade Thure förtretad.
"Jag vill endast se hvad det är, jag kommer
strax tillbaka," sade hastigt Harold, som redan steg
öfver det forssande diket för att gå omkring gropen
och komma upp på höjden, der det sällsamma föremålet
för vår gemensamma nyfikenhet ännu syntes skymta i
halfmörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
