Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna gång behöfde jag hvarken plumsa i kärret,
eller klättra på kullerstenarne; den lilla gångstig jag
följde var den behagligaste promenad i verlden.
Emellertid hade jag icke gått mera än en half
timma, då stigen plötsligen upphörde vid ett snår af
hagtorn. Af skogvaktaren visste jag likväl att det var
en knapp timmas väg jag borde gå; jag kunde således
icke vara långt ifrån mitt mål och fortsatte derför att
gå framåt mellan de afbrända stubbar och de unga
björkbuskar, som uppvuxit i askan på den afsvedjade
marken.
Hastigt träffades mitt öra af sorlet från en liten
bäck; det måste vara densamma, som jag sett hoppa
ned utför berget vid stugan, jag behöfde endast följa
den för att finna hvad jag sökte; och min beräkning
visade sig också riktig; inom några minuter låg den
lilla dalen framför mig.
Jag stod nu på motsatta sidan deraf, men äfven
här, ifrån den mycket lägre bergsluttningen, föreföll den
mig lika tjusande.
Solen hade gått ned innan jag hann fram, och
skymningen i dalen stred med aftonrodnaden öfver
skogstopparne. Fruktan att bli sedd, innan jag sjelf
observerat allt på stället, förmådde mig att afvika
från bäcken och välja en annan väg, litet mera brant
men öfvervuxen af trad och buskar, och sakta nedstigande
närmade jag mig det lilla grönklädda huset ända
till kanten af trädgården, hvarifrån jag kunde se
blomsterrabatterna deromkring och de öppna fönsterna.
Ingen mensklig varelse syntes, och jag funderade
redan på om jag skulle hitta på någon förevändning
för att gå fram och gå in, eller om jag skulle söka
smyga mig dit, för att osedd kasta en blick genom det
öppna fönstret, då några klara, fulla toner från ett
piano och straxt derefter ljudet af den mest rena och
ljufva röst jag någonsin hört, fängslade mig qvar der
jag stod bakom buskarne nedanför berget.
Aldrig tyckte jag mig hafva hört något
det förekom mig som en andes sång; jag hörde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
