Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke, jag kände den bäfva genom min själ, liksom de
englalika melodier man såsom barn hör i drömmen.
Dessa toner, som blefvo allt mera smältande och
vemodiga, söfde och tjusade mig på en gång; min
besinning flydde, hela min varelse var liksom upplöst,
jag njöt och led på samma gång, jag var som förtrollad.
Då de sista ljuden ändtligen förklingat, vaknade
jag som ur en dröm och påminde mig med möda hvarför
jag var här och hvad jag ville.
Jag tänkte på den beskedlige Kjellmans berättelse
och fann nu gossens hänförelse, åt hvilken jag skrattat,
helt förklarlig; jag tyckte ju sjelf att jag hört en
trollsång och påminde mig med detsamma den musikaliska
klangen af Harolds röst, som jag anmärkt, då jag på
gästgifvaregården hörde honom tala med sin reskamrat.
Kunde det vara honom jag hört sjunga? Nej, det
var en qvinna, derom kunde jag icke misstaga mig.
Icke ens en manlig engel, i fall en sådan finnes, kunde
sjunga så.
Det måtte vara en qvinna, en ung och skön qvinna,
som fanns i detta hus, och jag måste se henne på hvad
vilkor som helst.
Det tycktes mig också alls icke svårt, skymningen
var nu temligen djup och de höga bergen omkring
huset gjorde den ännu djupare. Jag smög allt närmare
i skydd af en hög hallonhäck, som gick ända
fram till väggen af byggningen, och stod om några
minuter ända invid det oppna fönstret, som var så lågt
ned till marken, att jag utan möda kunde se in.
Den scen jag nu såg skall jag aldrig kunna glömma;
den tycktes mig framstäld ur Irvings sagor och,
troligen förhöjd af min egen, då unga fantasi, har den
qvarstått i mitt minne med samma varma och rika
färger hvari jag såg den.
Ehuru det var i Augusti månad, brunno några
risgrenar på en låg, hvit spishäll och upplyste delvis
ett temligen stort rum, hvars väggar voro af en mörk
purpurröd färg, och kastade sitt sken på en gestalt,
som, insvept i en blus af nankin, låg halfslumrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
